Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dessa förtörnades och påstodo, att de ville häldre
afstå sina prestgårdar än lägga en sådan gerd. Sin
benägenhet för enväldet och det gudomligt kungliga majestätet
uttalade han öppet och med följande ord. Gud hafver
uppsatt konungarna i så högt anseende och så majestätelig
värdighet, att han hafver gjort dem till sitt rikes
ämbetsmän ; ja sagt, att de äro Gudar, ty de äro i ordningen
utom Gud de främsta, Jiäst Gud de andra, och i öfrigt
ingen annan än Gudi underkastade. De behöfva derföre
icke tillskrifva någon annan än honom den magt och
myndighet, som de äga. Detta har ock en af de äldsta
kristeliga lärarne bekänt, sägande: densamme, som
skapat menniskor, har ock skapat konungar. I sammanhang
härmed försvarade Spegel statens magt öfver kyrkan, och
skref derom följande märkliga ord. Fjerran från oss här
i Sverge vare jesuiternas farliga lära; nämligen, att
fursten icke har rättighet bestämma någonting om trosläran,
och att den verldsliga styrelsen icke äger döma om
samvetssaker och andliga ting m. m.
Denna afgjorda böjelse för konungskbetens
grundsatser förenades med en lika afgjord tillgifvenhet för
konungens person. De nyårsbref, med hvilka denne sednare
af biskopen uppvaktades, blef vo derföre understundom fyllda
af tämligen starkt smicker. Så t. ex. skref Spegel 1695:
eders majestät ensam öfver går sin herr faders
hjeltedyg-der, dem ingen annan konung förmår jemnlikna. — Eders
majestäts välgerningar under årets lopp äro så många,
som årets timmar. — Eders majestät för ett så heligt
le fv er ne, att alla undra derpå 1)/ o. s. v. Dessa och
dylika uttryck torde väl kunna förklaras dels genom tidens
vana att smickra; — dels genom skaldernas vana att
tillgripa stora och klingande ord; — dels genom verklig
vördnad för Karls många förtjenster och dygder. Men till
icke ringa del torde de ock vara följder af en verklig
lynnets ödmjukhet eller, rättare sagdt, mjukhet, till och
1) Stenb. ark. på Thorsjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
