Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förändringen var icke blott nyttig, utan ock nödvändig.
Yppighet, flärd, skuldsättning och vinglerier höllo förut på
att blifva ett svenskarnas kännetecken. Det var hög tid,
att en ny och bättre anda gjorde sig gällande.
Till denna förändring hörde, att man började återtaga
äldre tiders enklare lefnadsvanor, att följa solen och
naturen. Redan klockan 5 om morgonen kunde besök
af-läggas hos rikets högsta ämbetsmän. Hofvets allmänna
morgonbön hölls klockan 6; och dervid infunno sig ock
en hop andra utom slottet boende herrar, nämligen sådana,
som önskade att för konungen visa sina personer och sin
andakt. Middagen intogs klockan 11, qvällsvarden
klockan 6. För alla stånd utfärdades öfverflödsförordningar,
hvilka dock sjelfva blefvo tämligen öfverflödiga. Hofvets
exempel och högadelns fattigdom voro i sig sjelfva
tillräckligt kraftiga medel att vänja det öfriga folket från
flärd och slöserier.
Denna ånyo framträdande enkelhet i lefnadssätt blef
tyvärr ofta beledsagad af en viss råhet i seder och
uppförande. Sådant var dock en verkan, icke af tarfligheten
sjelf, utan af exemplet ofvanefter, af Karls personlighet och
lefnadsvanor. Andra orsaker tillkommo. Som sådana räkna
vi menniskans vanliga benägenhet att från den ena
ytterligheten öfvergå till den andra. Efter reduktionens
utsugningar funnos dessutom jemnförelsevis mot förut endast
få personer, som hade nog tillgångar att kunna genom
uppfostran och utrikes resor förvärfva sig finare seder och
behagligare umgängessätt. Nämnde egenskaper voro ej
heller rätta medlet att göra lycka hos Karl den elfte;
kanske snarare tvärtom. Också säger den store okände
författaren, att jemnte det sträfva i konungens lynne och
uppförande började också allmänna sammanlefnaden
besväras af dels tröghet, dels en slags lymmelaktighet. Dent
som var ett tjurhufvud_, berömdes och kallades pålitligt
hvilket alltid är ett tecken till råhet. Ty, tillägger samme
författare, vanligtvis ser man plumphetenΛ sjelf grof och
ohyfsad, smäda belefvenheten ; liksom viljande inbilla folkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
