Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
las hemlig. Undersåtarne sågo konungen med slika
medel öka sina inkomster, — och följde exemplet. Bland högre
ämbetsmän blef det tämligen vanligt att rikta sig genom
mutor och andra olofliga tillgrepp; och i synnerhet att af
utrikes magter mottaga så kallade vängåfvor. Vi hafva
sett många och motbjudande exempel af sistnämnde
för-värf. Detta sednare blef likväl dåförtiden betraktadt med
mycket mildare ögon än nu; ty det bedrefs tämligen
allmänt. De flesta Englands dåvarande ministrar, och till
och med den utmärkte republikanaren Algernon Sidney,
sträckte på samma sätt händerna efter Ludvig den
fjortondes guld. Regenterna sjelfva kände ofta förhållandet
och sågo genom fingret dermed; glada alt, utan egen
uppoffring, få sina gunstlingar uppmuntrade och belönta med
den ena fördelen efter den andra. Så tvckes äfven Karl
é
den elfte hafva gjort. Omtaladt är, huru han på sätt och
vis sjelf inledde Bengt Oxenstierna på denna tadelvärda
bana.
Vi hafva hört, huru bittert sistnämnde konung
beklagade sin olycka att icke ega någon enda vän eller
tjenare, på hvilken han kunde fullkomligt förlita sig 1).
Så var det ock. Ingen bland hans slatsmanna-gunstlingar,
bvarken Fleming, Gyllenstierna, Hastfer, Lindsköld eller
Oxenstierna utmärkte sig för någon högre grad af
högsinthet och ädelmod. I så måtto var konungens
klagan rättvis. Men hvårföre valde han sådana personer?
Hvarföre qvarhöll han dem oupphörligt vid sidan af
tronen/ Hvarför aflägsnade han ur sin närmsta omgifning
just de män, på hvilka han kunnat med mera skäl lita;
t. ex. Otto Wilhelm Königsmarck, Henrik Falkenberg,
Nils Bielke och Erik Dahlberg. Saken låter förklara sig.
Konungen kände i luften, att sistnämnde herrar ogillade
åtskilligt i hans regering; och kanske just det, som han
sjelf mest älskade. Derföre trifdes han icke vid deras sida,
utan häldre i sällskap med en hop andra, hvilkas i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
