Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
tände an bland afundsjuka kamrater. Den, som ådagalade
mesta oviljan, var Hedvig Eleonora sjelf. Vand vid
stort inflytande, först omedelbart under sin sons tolfåriga
omyndighets-ålder, och sedermera medelbart under hans
tjugufemåriga regering, ville hon, säger man, ogerna
fråu-träda den ånyo erhållna magten; och det så mycket
mindre som den skulle öfverlemnas åt en konungapilt
af blott femton år, och hvilken dessutom redan då visat
mindre välvilja för hennes person. Men också detta
motstånd bröts, isynnerhet genom Kristofer Gyllenstierna,
hvilken i sittande råd lät henne tämligen tydligt förstå,
huru hon vid förra riksförmyndare-räfsten år 1680
dragit sig uudan och lemnat sina kamrater, de andra
riksförmyndarne, i sticket1); och att de nuvarande derföre
icke ville mot konungens önskan längre bibehålla
styrelsen; emedan de kunde liksom företrädarne blifva vid
den kommande redovisningen öfvergifna2).
FJERDE KAPITLET.
KARL FÖRKLARAS MYNDIG.
De fleste ledarne trodde dessa planer böra
genom-drifvas på en ordentlig riksdag, på det åtgerden måtte
blifva så mycket mer laglig och stadfästad. Enväldets
starkaste kämpe, Lars Wallenstedt, var kanske den, som,
jemnte Piper, ifrigast dref på konungens
myndighetsförklaring. Men just i följe af nämnde sina grundsatser, såg
han ogerna hvarje ständernas sammanträde, såsom det der
kunde gifva tillfälle att åtminstone i en eller annan punkt
lägga band på konungamagten. Han fruktade ock, att
’) Se le, 2:a uppl 239.
•) Fr. ministerbr. d. 20 Nov. 1697. Jmfr. Fryxells
Handlingar 4, 151.
Fryxells Ber. XXI. (2:a uppl.) 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
