Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
8000 man till Danmarks hjelp; men de andra tyska
staterna släppte dem icke fram, ty de önskade förekom*
ma alla krigsrörelser i det nordliga Tyskland. Några
bland dem gynnade visserligen Danmark; men i
allmänhet ville enhvar få slut på kriget, ju förr desto häldre.
Ingen var dock, som sagdt är, angelägnare om freden
än England och Holland, Utom förut nämnde
driffje-drar, leddes de numera också af den farhåga, att, i
händelse af krigets fortsättning, Karl skulle genom en djerf
och lyckad rörelse taga Köpenhamn och sålunda störa
den nordens jemnvigt, sjömagtema alltid sökt
upprätthålla. Derföre ville de å ena sidan hindra Karl från
hvarje sådant företag; men åden andra såg man dem
ena gången just hota Danmark med att deltaga i ett
dylikt anfall, och andra gången locka det genom löfte
om billiga fredsvillkor. Detta sednare gick i fullbordan.
I Traventhal undertecknades den 8 Augusti mellan
Holstein och Danmark en fred, i hvilken det sednare måste
erkänna Holsteins ofvannämnde ifrågasatta rättigheter;
men i öfrigt slapp med den ringa uppoffringen att åt
samma stat utbetala 260,000 rdlr. Hela
underhandlingen varade endast elfva dagar.
Till Sverges fördel var deruti ingenting betingadt;
utom en försäkran, att Danmark icke skulle understödja
dess fiender. Många tyckte, att Sverge kunnat fordra
några verkliga fördelar; emedan dess landthär stod
utanför Köpenhamns murar och dess flotta med
bundsförvandter utanför samma hufvudstads hamn.
Eftergivenheten saknade dock icke sina orsaker. Sverge hade icke
uppträdt som krigförande magt, utan endast som
löftesman för altonaiska fördraget. Att åt sig sjelf fordra
någon ersättning, dertill egde det i sjelfva verket ingen
större rättighet, än de andra på samma sida väpnadt
uppträdande medlare-staterna England, Holland,
Hannover och Lüneburg.
Man tyckte sig dock märka, att Karl den tolfte
var mindre nöjd med freden; antingen med villkoren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
