Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111,
fullt ryktbar under namn af Karl den tolftes drabanter.
Ett slags dylika krigare funnos väl förut, men utan
något serdeles anseende. Nu omskapades hela troppen.
Gemenskapen bestod af fänrickar och löjtnanter, de
friskaste, starkaste, modigaste, som i hela hären kunde
utletas, frälse eller o frälse. Hvar drabant, de voro 150,
hade löjtnants eller kaptens rang samt 30 kronor
må-nadtligen jemn te häst, kläder och mundering, deras
korporaler majors, deras löjtnanter öfverstes, deras
kaptenlöjtnant generalmajors rang. med månadtlig
aflöning af 50—150 kronor och den siste af 100
dukater. Konungen sjelf åtog sig snart högsta befälet,
och kaptenlöjtnant under honom blef Arvid Horn. Den
urbild, som vid denna inrättning sväfvade för den
adertonårige Karls blickar, var. väl dels franska konungens
Maison du rois som likväl bestod af blott frälse; dels
och kanske mest medeltidens och den nordiska
fornålderns sagor om kung Artur och dess riddare, om Rolf
Krake och dess kämpar, hvilka ingen kunde göra
motstånd. Sådana voro och förblefvo ock Karl och hans
drabanter under de många och segerrika fälttåg, hvilka
skola utgöra föremålet för vår berättelse.
Emellertid skulle troppar öfversändas till Liffland.
Man anmärkte dervid vådan af en seglats öfver
Östersjön så sent som i Oktober månad, och påstod, att
åtminstone borde icke konungen på slikt sätt blottställa
sin egen helgade och för riket oumbärliga person. Karl
svarade: jag går att våga mitt lif för mina älskade
un-dersåtares frihet och väl. Skulle mig något menskligt
vederfaras, så vet vår Herre nog råd, och Sverge har redan
min efterträdare i hertigen af Holstein ’). I Guds namn
begifver jag mig åstad; han skall nog skydda min
rättvisa sak.
För öfrigt började redan vid denna tid visa sig
åtskilliga tecken till det egna sätt, hvarpå såväl konun-
’) Några påstå, att konungen aldrig yttrat denna sista mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
