Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190,
TJUGONDETREDJE KAPITLET.
FÄLTTÅGET I POLEN 1702.
KARL INRYCKER MED HELA SVENSKA HAREN I POLEN.
De infall, svenskarna under loppet af 1701 gjort
inom Lithauens gränsor, inneburo ett verkligt angrepp
mot Polen. Möjligtvis kunde likväl några bland dem
utmålas som blotta enskilda bemödanden att skydda
Sapieherna mot den enskilde mannen Oginskis
våldsamheter, och freden med Polen sålunda ännu vid nyåret
1702 påstås vara obruten.
Kurland var emellertid alldeles utsuget och kunde
ej längre underhålla svenskarna. Derföre uppbröt Karl med
hela sin här kring medlet af Januari 1702 från detta land
och inträngde i Samogitien, en del af polska riket. Köld och
hunger försvårade tåget, och först den 17 Februari hunno
tropparna fram till staden Rosienne, i hvars omgifning
nya vinterqvarter togos, och manskapet fick hvila ut;
hvarunder Karl omsorgsfullt red omkring och såg efter,
att soldaterna fingo så god vård som möjligt. Sjelf tog
han högqvarter icke i någon stad utan på slottet
Bie-lowice.
I och med detta tåg var emellertid kriget i stort
utbrutet, fast ännu hvarken Karl eller polackarna ville
det rigtigt erkänna.
HUMMERHIELMS OLYCKA.
När Karl återvände från lithauiska December-tåget
år 1701, qvarlemnade han i Kowno, som berättadt är,
öfverste Hummerhielm i spetsen för omkring 1,800
svenskar. Med 30 till 40 mils afstånd från
hufvud-hären var dessas belägenhet ganska vådlig; men Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
