Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203,
tvärtom fortfarande på sina riksdagar vägrat August
allt understöd i hans krig mot Sverge; •— de hade
t. o. m. tvungit honom att draga sina saanska troppar
ur Polen, allt detta till märkelig nytta för Sverge.
Men sändebuden skulle också framställa, huru å andra
sidan Karl, i st. f att visa tacksamhet för ett sådant
uppförande, hade med vänliga åtbörder men fiendtliga
vapen infallit i polackarnas fädernesland för att der
sölca hämnd på konung August; ehuru denna hämnd
borde sökas i Saæen icke i Polen, ty detta sednare land
hade med saken ingenting att göra. Ej heller skulle
Karl fordra någon tronafsättning; ty han borde veta, att
en bland polackarnas största dygder vore trohet mot
deras konungar. I stället för krig, erbjöd sig nu polska
republiken att medla fred mellan sin egen konung och
Sverges. Men som villkor för en sådan underhandling,
fordrade polackarna, att Karl skulle i föVväg och nu
genast med sin här utrymma icke blott Polen, utan äfven
Kurland; samt återbetala alla de gerder, han utskrifvit,
och gällda all den skada, hans troppar förorsakat i
dessa länder.
Påståendet, att Karl icke hade laglig rättighet till
sitt inbrott i Polen, var visserligen grundadt; men de
framställda fordringarna hade varit passande, om
polackarna redan tillkämpat sig betydliga fördelar. Nu
vittnade ett dylikt språk om förblindelse och öfvermod
och väckte hos Karl och svenskarna blott håp och
förakt. Dessa känslor framstucko då och då tämligen
tydligt. Till Rosienne sammankallades Samogitiens adel
för att mottaga underrättelse om de gerder, Karl fordrade.
Bemälte herrar fingo då ej framträda, enligt vana med
svärd vid sidan, utan blott som bönfallande med staf i
hand. Om deras egen konung fordrat något dylikt,
hade svaret blifvit ett uppror; för den främmande måste
de ödmjuka sig och lyda. Hvad polska sändebudens
fredsvillkor beträffar, så tillkännagaf Karl redan i förväg
sitt beslut om deras förkastande; och det sätt, hvarpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
