Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205,
ändtligen an och lyckades öfvertala konungen att
bevilja det lofvade samtalet. Mötet hölls under krigisk
ståt; men med obilliga anspråk å ömse sidor kunde
naturligtvis ingen öfverenskommelse träffas. Polackarnas
ordförande, Lipski, leddes både af polskt öfvermod och
tillika af fosterländsk harm. I sin ifver tillgrep ban
, derföre någon gång så skarpa ordalag, att de retade
Karl och lade nya hinder i vägen för underhandlingen.
Mellan sändebuden sjelfva utbrusto ock oenighet och
trätor, stundom så häftiga, att sablarna drogos; genom
hvilket allt de hos svenskarna än mera nedsatte sig och
sitt anseende. Karl utnämnde visserligen några herrar
att drifva denna underhandling, och Piper uppsatte mot
polackarnas skrift ett långt svar. Deri påstods, att
Karl bevisat sin vänskap mot polackarna och obrottsUgt
Mllit sina med dem ingångna förbund; att hans nu
vidtagna åtgerd (infallet i Polen), vore grundad på
rättvisa och nödvändighet och derföre icke borde oroa
polackarna; att dessa bort enligt förfädrens sed hafva
hindrat sin konungs farliga förehafvande (angreppet mot
Riga); att, emedan denne brutit sin konunga-försäkran
hade också de blifvit frisagda från sin trohetsed; — men
ott de försummat sin derigenom erhållna rättighet att man för
man komma tillhopa och rådgöra om sitt fäderneslands
välfärd o. s. v. Att inlåta sig i en underhandling fotad på
sådana till uppror ledande antaganden, dertill hade
sändebuden icke ftillmagt. Det berättas ock, att, vid någon
Lipskis hotelse om polackarnas krigsförklaring, Karl skall
hafva svarat: gören t, hvad eder lyster, jag skall göra,
kvad jag beslutat; och att han till sist afvisat alla
ytterligare underhandlingar med de orden: jag skall gifva
polackarna svar, när jag kommer till Warschau. Derpå,
och utan afsked och, heter det, »för att slippa vidare
bry sig med ambassadörerna»1), reste ban från sände-
1 Nord. 1. 242: — Adlerfelt 1. 23!. säger, ott konungen
beslutat ej mer te dem; derföre afreste de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
