Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240,
sina vapen mot Bysstand 1). Kunde nu Karl verkli*
gen bysa en öfvertygelse, så rakt stridande mot dessa
önskningar, dessa åsigter? Eller var hans uppgift,
som några sade, blott ett svepskäl till bemantlande
af krigs- eller hämndlystnaden P Kunde Karl väl tillåta
sig att begagna svepskäl och osanningar? Nej! sade
många, sade de flesta; jo! sade andra och
deribland äfven Svedenborg. Erkännande många
berömvärda egenskaper hos Karl den tolfte, har den
ryktbare skriftställaren dock ganska ofta och i flere
hänseenden yttrat sig om honom med den bittraste
ovilja och bland annat beskyllt honom för
skrym-teri, för falska uppgifter, och för vanan att med
skenfagra skäl försvara eljest oförsvarliga åtgerder.
Det beter, att Karl den tolfte ljög utvertes, hvad
han icke tänkte invertes; och att han bättre än
någon annan menniska ljög sanning och rättvisa2).
Nämnas bör dock. att det var under tiden af sitt
andeskåderi, som Svedenborg nedskref dessa ocb
nedanstående mot Karl fiendtliga yttranden.
Eller var det en stark rätts-, dygd- och sedekänsla,
hvilken djupt afskydde sin motståndares personlighet och
fördenskull ville afsätta en så föraktlig, brottslig och
sedeförderfvande furste? General Spens sade: vår
konung tror sig vara en Guds fiskal på jorden, sänd att
bestraffa aü trolöshet; och en polsk författare skref;
hvad som drifver den svenske konungen, är ej vrede, ej
hämndgirighez, utan ett ädelt sinnes afsky för brott och
trolöshet. Otvifvelaktigt är ock, att bos Karl
ofvannämnde känsla förefanns, serdeles i början.
Men att denna afsky, denna moraliska finkänslighet
var så djup och stark, att den kan betraktas som
förnämsta driffjedern till afsättnings-beslutet, det tycktes
svårligen kunna förenas med de ömsesidiga besök
’) Se för öfrigt härom sista kapitlet i denna del.
*) Mentiebatur exterius, quod non interius cogitaret, och
meniie-batur justum et verum perfectius quam ullus alin» homo.
Diarium Spirituale. 3. M 4.758. Jfr. 4,741.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
