- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
258

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284,

ning. Karl, sora dock ingalunda ville afstå från sin
föresats, tillgrep sitt vanliga medel, nämligen att genom
allehanda svepskäl, föregifven brådska, företagna resor
o. s. v., så länge möjligt undandraga sig hvarje
sammanträde med nämnde sändebud. Enligt Aurora
Kö-nigsmarcks exempel, beslöt då Robinson och lyckades
verkligen att midt på landsvägen, halft med godo halft
med öfverraskning, skaffa sig ett företräde; men kunde
dervid naturligtvis icke vinna någonting i hufvudsaken,
och franska stämplingar sökte hindra hvarje nytt samtall).
Till följe såväl af föreskrifterna från egna hof som af
polackarnas enträgna begäran, voro dock de tre
sändebuden mycket envisa och lyckades slutligen att i April
1703 skaffa sig ett formligt företräde; men att i Karls
beslut åstadkomma den ringaste förändring, det lyckades
dem icke. Dennes sedermera aflåtna svar innehöll
tvärtom så bittra ordalag mot August, att
fredsunderhandlingen deraf än mer försvårades.

Förnämsta skälet till Karls afsättningsbeslut bestod,
som vi veta, deri, att han försäkrade sig icke kunna
lita på någon fred med August; och att ban fördenskull
alltid måste befara att, så framt denne finge qvarstanna
som konung i Polen, blifva vid ett tåg mot Ryssland
af honom anfallen i ryggen. För att undanrödja detta
fredshinder, detta ständigt åberopade skäl, beslöto nu
polackarna förskaffa Sverge härutinnan så stor säkerhet
som möjligt och fattade fördenskull följande formliga
beslut. Ingen konung i Polen skall tillåtas sluta förbund
med utländsk furste utan republikens vetskap och vilja; —
ej heller genom Polen föra hvarken eget eller värfvadt
krigsfolk mot något Sverges landskap; — ej heller med
troppar, penningar eller förråder understödja någon
Sverges fiende; — och slutligen lofvade polska ständerna
att med förenade vapen angripa en hvar, som bröte mot
dessa löften. De gåfvo derjemnte anledning till det

■) Franska min. bref d. 23 Febr. 1703.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free