Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319,
bröt striden, oeh genom en skicklig rörelse lyckades
Schu-lenburg att under natten rädda sina troppar inom
schle-siska gränsen. Dagen derpå begärde ban utbekomma
de fallna saxiska officerarnes lik för att skaffa dem
anständig begrafning. Karl afslog det som en onödighet,
och säges hafva tillaggt: jag har föreskri/vit, att, om
jag sjelf skulle stupa mot fienden, skall min kropp
begrafvas på samma ställe, der den fallit.
På vanligt sätt hade Karl också efter denna
träff-ning ilat framför alla andra och tagit nära gränsen
nattqvarter i en bondstuga under bevakning af blott
sex man. Tvänne bönder kommo med underrättelse
härom till Schulenburg. Generalen ville då i egen
person skynda dit ocb söka öfverraska och tillfångataga
konungen; men han ansåg sig dertill behöfva 30 man.
Han tillkännagaf sin afsigt och frågade, om några
frivilligt önskade deltaga i den djerfva bragden. Men
ingen erbjöd sig; så stor var deras trötthet, eller
fraktan, eller ock vördnad. Man finner nämligen flere
exempel på, huru Karls stora egenskaper och förvånande
mod inverkade äfven på de fiendtliga knektarna och ända
derhän, att de skyggde tillbaka från hvarje försök mot
hans egen person. Ingen bögsinnt soldat hade hjerta
att fälla den störste och utmärktaste krigare, som de
någonsin sett eller hört omtalas. Kort förut hade också
Karl sjelf föregått med exemplet af sådant ädelmod.
En hans lifknekt smög bakom några stenar på ena
Weichsel-stranden, lurande efter tillfälle att få skicka
en kula efter August, som, utan att ana någon fara,
red omkring på den andra. Karl märkte afsigten, ocb
hotade låta skjuta knekten, om denue aflossade ett enda
skott, det måtte nu träffa eller ej.
Alla voro ej så samvetsgranna, hvilket ses af
följande. Under jagten efter Schulenburg anlände
svenskarna också till Kaliscb, hvars besättning måste gifva
sig. En bland dem aflossade dock efter slutad
dagtingan ett förrädiskt skott. Det träffade Karls gunst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
