- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
337

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

337,

undan; om vi ej hurtigt och i första anfallet slå fienden.
Men låtom oss lita på Guds hjelp! och när jag ropar:
fall! så hoppen af edra hästar och springen framåt och
tagen fiendens kanoner *)/ Derpå gjordes bön, och hären
sjöng: Vår Gud är oss en väldig borg; hvarpå
fältropet: med Guds hjelp! utdelades.

Nu, det var den 3 Februari, tågade svenskarna
framåt. När rytteriet kommit inom skotthåll för saxiska
kanonerna, såg Rehnskiöld, buru fiendens artillerister
började blåsa på luntorna. Just, som de skulle affyra
sina kanoner, ropade ban: fall gossar! och i detsamma
kanonerna aflossades,’ hade svenskarna hoppat af sina
hästar, så att de flesta kulorna gingo dem öfver hufvudet.
Saxarne sågo hela hästleder utan ryttare, men kunde
för krutröken ej urskilja rätta förhållandet. De trodde
dock svenska rytteriet vara genom denna salva
tillintet-gjordt och hunno ej sansa eller ytterligare förbereda sig,
innan svenskarna störtade fram ur krutröken, nedböggo
eller jagade undan de bestörta artilleristerna och vände
kanonerna mot saxarna sjelfva. Genom en öfverlöpare
hade ock Rehnskiöld fått veta, hvar Scbulenburgs ryssar
stodo och rigtade sitt anfall ditåt och med väntad
framgång. Sjelfva saxarna utgjordes ock till största delen
af nyutskrifvet, föga öfvad t folk. Rytteriet på båda
flyglarna tog genast flykten, ehuru general Dünewald
gjorde allt för att hålla dem tillbaka. Fotfolket
stannade ännu qvar. Men svenskarna framträngde med
oemotståndlig fart, sleto de spanska ryttarna från
hvarandra, vräkte dem åt sidan och kastade sig öfver det
bakom stående saxiska fotfolket. Detta kom genast i
oordning. Förtviflade störtade Schulenburg och några
andra generaler 7 in i stridshvimlet för att hejda
soldaterna, men fåfängt. Liksom förtrollade af fruktan

’) Uppgiften om detta Rehnskiölds tal och den deri anvisade’
rörelsen saknas i de flesta berättelser om slaget och torde
måhända vara mindre tillförlitlig.

Fryxell* Ber. XXI. (2:a uppl)

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free