Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
361
svenskarna skulle kunna i Saxen inqvarteras med så
liten känning ior landet som möjligt.
Från svenska sidan nämndes till fredsombud Piper
ocb Hermelin, och i den förres rum öppnades
underhandlingarna. Piper började dem med en framställning
af det trolösa sätt, hvarpå August år 1699 bedragit
svenska konungen och dess sändebud, och att man
derföre endast med misstroende kunde emottaga nya
förslag från samma håll. Saxarna erkände att deras furste
låtit sig af onda rådgifvare förledas; men påstodo, att
han numera ångrade sitt fel, och önskade af
uppiigti-gaste hjerta försoning och vänskap med konungen af
Sverge o. s. v.
Bland villkoren för en sådan försoning var första
och vigtigaste punkten den, att August borde åt
Stanislaus afstå polska kronan. Saxarna prutade emot och
framkommo med allehanda jemnkningsförslag, t. ex. att
Stanislaus skulle nämnas till tronföljare efter August
och under tiden njuta betydligt årsanslag; och att tillika
Polen och Sverge borde gemensamt vända sina vapen
mot Ryssland o. s. v. Detta förkastades. Då föreslogs,
att August skulle ’erhålla Polen, Stanislaus deremot
Lithauen; men också dertill sade svenskarna nej! och
förklarade rent ut, att ingen fred kunde erhållas, med
mindre August belt och hållet nedlade polska kronan;
men att å andra sidan svenska konungen icke för sin
räkning fordrade någon fördel, något skadestånd.
En sägen är, att man sökt beveka Karl genom
anbud af några tyska landvinningar till förstorandet af
Bremen; men att ban skall hafva svarat: memini me
esse Alexandrum non mercatorem 1).
När saxarnas prutningsförsök berättades för Kar],
förcstafvade denne genast och inom några ögonblick
’) Jag känner, att jag är en Alexander och icke en
krämare. — Detta anbud oeh svar anföres af somliga hafva
blifvit gjordt och gifvet vid ett annat tillfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
