- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
373

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

373

skaffat oss nöjet af ett bref från ers majeståt. Vi are,
som sig bör, tacksamme för ers majeståts lyckönskan till
kronan och hoppas^ att våra undersåtare icke skola
föranledas bryta den trohet, de oss svurit; emedan vi å vår
sida icke ämna bryta vår ed om upprätthållandet af
deras lag och författning. Båda medtäflarne undveko
att se hvarandra. Men när den ryktbare Marlborough
aflade ett besök hos Karl, blef också August ditbjuden.
Han mötte då händelsevis på vägen Stanislaus. Med
lätt bugning och lyftad hatt helsade de på hvarandra,
men sade icke ett enda ord. Kanske mest påkostande
bland alla fredsvillkoren var Fatkulls utlemnande; och
det äfven för rättskänslan och blygseln hos en August.
Denne sträfvade länge emot och bad att få slippa; men
Karl var obeveklig. Ett rykte gick, att August ämnade
låta Patkull hemligen undkomma. Karl fick höra det
och helsade, att, om Patkull sluppe lös, skulle det gäldas
af en än högre person. Och Patkull blef verkligen
utlemnad.

Harmen öfver allt detta gick hos August slutligen
så långt, att han lät fängsla Pfingsten och Imhof, hvilka
först antagit de motbjudande villkoren och han beskyllde
dem att hafva öfverskridit deras fullmagt; detta nu
flere månader efter fredens afslutande, och ehuru August
sjelf densamma sedermera två gånger bekräftat.
Spänningen gick så långt, att många fruktade nytt krig.
Men August vågade ej något sådant. Frampå
sommaren sökte han återigen vinna Karls förtroende och
erbjöd i dylik afsigt en hop saxiska hjelptroppar1).
Men Karl vägrade; han ville ej hafva någonting’
gemensamt med konung August.

Ett annat fredsvillkor innebar, att svenska
tropparna skulle hafva vinterqvarter, sold och underhåll i
Saxen. Ordalagen voro något tvetydiga; men skulle
väl egentligen afse endast vintermånaderna. 8edan likväl

0 Kr. miiiist. hr. d. 2 Juli 1707.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free