Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven i jaglens nöjen och vådor började han tidigt taga
del. Vid sju års ålder sköt han en räf, och vid ej
fyllda tolf är sin första björn. Detta sednare skedde
på Wallby-skogen i Sätterbo socken i Westmanland.
Kulan gick in på högra sidan af halsen och derpå
längs igenom hjertat och sist ut igen vid venstra
bogen. Man beundrade, ock med skäl, den köld och
skicklighet, hvarmed prinsens nästan barnsliga hand
riktat geväret. Lika ifrigt bevistade han fadrens andra
nöjen och tidsfördrif, t. ex. notdrägler och
kappkörningar; men isynnerhet och framför allt soldatöfningarna.
Redan nu visade nämligen prinsen en afgjord
fallenhet och lust för krigsyrket. Ett bland hans
skriftliga samtal med Nordenhielm var af följande lydelse:
Nordenhielm: är det nyttigt att mycket utsätta sig
för faror?
Prinsen: ja! men icke alltför mycket.
Nordenhielm: när tycker herrn, alt man är för
mycket våg sam?
Prinsen: när man icke aktar någonting.
Nordenhielm: kanske vore det bäst, att ingen gång
våga sig i fara?
Prinsen: nej! ty dä skulle man kallas en hare.
Nordenhielm: är det icke bättre att kallas en hare
och lefva, än kallas ett lejon och vara död!
Prinsen: nej! det skulle vara en skam att så
lefva. Dä vill jag häldre ligga döder med äran.
En annan gång frågade Nordenhielm, hurudan en
braf karl borde vara? Prinsen svarade: han skall vara
mild, men hafva hjerta i bröstet; mot fienderna barsk
som ett lejon, mot hemmavarande from som ett lam.
Dessa svar nedskref Karl före sitt sjunde år, och de
visa tydligt den riktning, hans själ redan då tagit.
Också voro gamla nordiska kämpasagor honom så kära,
att Lindskiöld måste varna för den tidsspillan, deras
allt för flitiga läsande förorsakade. Måhända var det
i dessa skrifter, Karl hämtat tanken på medregenter;
ty redan vid sju års ålder hörde man honom önska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
