- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
17

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes person. Men också detta motstånd bröts,
isynnerhet genom Kristofer Gyllenstierna, hvilken i
sittande råd lät henne tämligen tydligt förstå, huru hon vid
förra riksförmyndareräfsten år 1680 dragit sig undan
och lemnat sina kamrater, de andra riksförmyndarne,
i sticket [1]; och att de nuvarande derföre icke ville
mot konungens önskan längre bibehålla styrelsen,
emedan de kunde liksom företrädarne blifva vid den
kommande redovisningen öfvergifna [2].

FJERDE KAPITLET.
KARL FÖRKLARAS MYNDIG.



De flesta ledarne trodde dessa planer böra
genomdrifvas på en ordentlig riksdag, för att blifva så
mycket mer kraftiga och gällande. Enväldets
starkaste kämpe, Lars Wallenstedt, var kanske den, som,
jemnte Piper, ifrigast dref på konungens
myndighetsförklaring. Men just i följe af nämnde sina
grundsatser, såg han ogerna hvarje ständernas sammanträde,
såsom det der kunde gifva tillfälle att åtminstone i en
eller annan punkt lägga band på konungamagten. Han
fruktade ock, att den mot förra regeringen mycket
förbittrade adeln skulle begagna tillfället af en riksdag
för att söka öfverändakasta reduktionen och måhända
hela styrelsesättet. Han dolde icke dessa farhågor
och ådrog sig derigenom från frälseherrarnes sida både
hat och hot, i rikligt mått. Egennytta och
frihetskänsla drefvo dem nämligen att kämpa för
bibehållandet af åtminstone ett skenlif hos Svea rikes ständer.

[1] Se 16, 244—245.
[2] Fr. ministerbr. d. 20 Nov. 1697. Jmfr Fryxells
Handlingar 4, 151.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free