Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan den egentliga riksdagen blifvit afslutad, fick
adeln tillåtelse att ensam någon tid stanna qvar för
att öfverlägga om sina enskilda angelägenheter. Främst
bland dessa kom reduktionen i fråga; och man ville
begära lindring i några dess svårare punkter,
Landtmarskalken Gripenhielm framförde då från konungen
den hälsning, att adeln icke borde föreslå några
enskildheter, utan blott i allmänhet bönfalla om
konungens nåd, hvilken i sådant fall, mente Gripenhielm,
torde blifva dem bevisad i högre mått, än man
väntat [1]. Det var att taga saken ungefär på samma sätt,
som när Wrede och Lindskiöld [2] vid riksdagarne 1682
och 1686 lockade adeln att, med förtigande af hvarje
bestämd fordran, helt enkelt öfverlemna sig åt
konungens godtycke. Denna gång misslyckades försöket.
Adeln ingaf anhålian om försköning från flere bland
reduktionens svåraste föreskrifter, t. ex. den att
ansvarsskyldigheteu för ärfda gåfvogods skulle kunna
läggas pä en, den förmögnaste bland arfvingarne, hvilken
sedermera finge hos de andra sterbhusdelägarne söka
ut sin rätt [3]. Men Karl den tolfte förklarade nu detta
reduktionens beslut vara rättvist och afslog adelns
begäran. — En annan punkt, som man ville afskaifa,
var den företrädesrätt, Karl den elfte tillerkänt kronan
i de reduktions-skyldiges längesedan sålda gods [4].
Men också denna på mycken billighet grundade
anhållan förklarade Karl den tolfte vara ett tilltag och
konstgrepp, ämnadt att kullkasta, hvad reduktionen på
god grund och med ständernas enhälliga bifall hade
till det allmänna bästa förordnat. — Adeln bad om
bekräftelse på sina förläningar. Karl svarade: jag
håller sådant onödigt, emedan ingen lär er dem deruti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
