Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda upp igen. Konungen fortsatte då genast ridten
på samma bäst; och, tillägger berättaren, var han
mycket glad öfver att kunna genom sådana bragder
ådagalägga vighet, styrka och mandom [1]. — En
annan gång, det var i medlet af April 1698, red han ut
en morgon klockan fyra, åtföljd af blott en page och
en gardeskapten och kom så till en bland vikarna
kring Stockholm. I följe af långt framskriden årstid,
var isen på många ställen landlös och i allmänhet så
svag, att ingen gerna ville färdas till fots deröfver.
Konungen beslöt dock göra det till häst. Kaptenen
förestäilde faran, men Karl afbröt honom, sägande:
är du rädd? — Nej, svarade kaptenen, icke om mig,
men om ers maj:ts helgade person. Det hjelpte ej;
konungen red ut på fjerden och de andra måste följa.
Isen bar dem verkligen; men när de kommo till andra
stranden, var der en öppniug, femton fot bred.
Konungen ville med en djerf sats spränga deröfver; men
det var för långt. Han sporrade då sin häst ut i
vattnet. Det steg honom till bältet; men han och hans
följeslagare kommo dock lyckligt i land [2]. — Stundom
satte han i väg uppför branta och kala klippor, så att
han och häst baklänges störtade kullerbytta öfver
hvarandra ned igen; och det så häftigt och vådligt, att
konungen tycktes blott genom ett underverk hafva
blifvit räddad. Efter flere sådana äfventyr, grep sig gamle
stallmästaren Gustaf Hård an och förnyade med
största allvar de varningar, han förut ofta gifvit. Gud,
sade han, har nu två gånger i sädane faror skyddat
eders maj:t. Men kommer man tredje gången igen på
samma sätt, då är den högste Guden excuserad[3], om
det aflöper illa; ty jag har sannerligen aldrig sett
någon rida så oförväget. Gud har skapat kreaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
