Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häldre än att enligt anbud begagna den ensam. Men i
öfrigt var han god, nådig och mild, lemnade företräde
åt enhvar, och mottog sjelf alla bref. Han tillät
hvarken då eller eljest några knäfall för sin person; men
vid tropparnas bönestunder föll han alltid sjelf pä knä,
och det på bara marken och ined hufvndet lutadt mot
en stol. Krigsöfningar voro också här förnämsta
nöjet. Gång på gång höll han mönstringar och lät
minor springa. Vid Engelholm anställdes en stor
skendrabbning. Den blef vild och blodig, kostande flere
personers lif. Bland de tappraste bussar ne utdelade
Karl tvä dukater åt hvardera. Sjelf hade han den
dagen tröttridit fem hästar. Mot qvällen alldeles
utmattad, vände han sig till Rehnskiöld, fattade denne om
halsen, och lutade sitt hufvud mot krigaregunstlingens
skuldra. Nästan hvarje natt sof den sextonårige
konungen i den då fyrtioåtta-årige generalmajorens
armar [1].
Sedan hertigen rest och konungen återkommit till
Stockholm, var han en helt annan menniska; stilla,
fredlig och i hög grad arbetsam och trägen vid
uppfyllandet af sina regentpligter. Man bad honom tag»
någon hvila. Nej, svarade han, det vore orätt att låta
mina stackars undersåter länge vänta pä den rättvisar
de af mig hafva att fordra. Dä fråga blef om det
förra vilda lefvernet, sökte han ursäkta det, såsom ett
bemödande att åt den främmande hertigen förskaffa de
nöjen och tidsfördrif, denne mest älskade. Han
tycktes till och med stundom göra narr af dessa sina
pojkbragder. Magnus Stenbock hade en liten son, vid namn
Bengt, hvilken var utmärkt för snille och liflighet. Ett
år efteråt bad man en gång på hofvet gossen visa,
huru det gick till, att rida grassatim genom gatorna.
Han sattes på en stor hund. Konungen tog denne i
nacken och drog honom framåt, under det hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
