Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han for derföre i sällskap med den nnga hertiginnan
och en betydlig hofstat öfver till Sverge år 1699,
såsom vi redan omtalat. När han i Skåne mötte sin
svåger, svenska konungen, kastade han sig och sitt
land i dennes armar och begärde hjelp. Karl svarade:
Emedan eders höghet så helt och hållet anförtror sig
åt mitt beskydd, så lofvar jag eder också detsamma,
och det helt och hållet; äfven om det skulle kosta min
krona. Han befallte ock genast, att en hop svenska
troppar skulle från Stade och Wismar inrycka i
Holstein till hertigens hjelp [1]. Detta beslut tog konungen
alldeles ensam, utan att derom, oss veterligen, höra
en enda rådsperson mer än Piper. Han visade dock
någon förlägenhet, när det sedermera gällde att för
Oxenstierna berätta åtgerden. Men hertigen gjorde det
i hans ställe, och Oxenstierna, alltid hörande till
holsteinska partiet, gillade saken. De andra
rådsherrarne blefvo deremot förtretade. Det var dem en ny och
kännbar skymf, att konungen, utan deras hörande,
fattat och verkställt eit så vigtigt beslut. Dessutom
ogillade de hela kriget, ty de hade hoppats att såsom
under Karl den elftes tid kunna genom underhandlingar,
medlare och de andra fredslöftesmännen åstadkomma
förlikning, utan att behöfva gripa till vapen. Man
förbannade de holsteinska herrarne Wedderkop och
Königsstein, hvilka ansågos hafva bidragit att locka
konungen till ett krig, som man trodde vara
onödigt, men som torde komma att kosta Sverge femton
till sexton millioner. Sådant språk fördes af Wrede,
Gyldenstolpe, Polus, Åkerhielm, till och med af Piper [2].
Sverges bundsförvandter, Holland och England, ville
afstyra fejden. Men alla bemödanden strandade mot
hertig Fredrik och dess stämplingar. Denne furste
kittlade Karls ärelystnad med föreställningen om att
blifva Holsteins räddare; och när andra rådgifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
