- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
107

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Holstein ¹). I Guds namn begifver jag mig åstad. Han
skall nog skydda min rättvisa sak.

För öfrigt började redan vid denna tid visa sig
åtskilliga tecken till det egna sätt, hvarpå både
konungen sjelf och inånga andra betraktade hans person
och kallelse. En sägen gick, att man på en bland
forntidens största valplatser, på sjelfva Bråvalla hed,
hittat en underligt formad och tecknad sten. Man skulle
på densamma hafva sett Karl den tolftes namn, vapen
och till och med hela gestalt, jeinnte årtalen af hans
födelse och anträde till regeringen. På andra sidorna
ville man urskilja bilder af påfven, af en kalhjessad
munk samt af englar, örnar, hundar, kattor o. s. v.
På samma gång började man omtala en dröm, soni
Gustaf den andre Adolf sades hafva haft under ett
besök hos kurfursten af Brandenburg. Han skulle
nämligen hafva drömt, att han sjelf af alla krafter
arbetade på att bestiga ett högt berg; men att han icke
hann mer än halfva vägen. Efter sig såg han
komma en liten tjock och frimodig herre, som sträfvade
an ifrigare, men kunde icke hinna ens så långt.
Sedermera kom en liten haltande many som arbetade
mer än de förra, men icke kunde komma ur stället.
Sist framträdde en lång smal yngling, som hurtigt
sprang uppföre berget, hann till spetsen och der glad
ropade sitt: Victoria vicloria! Detta lämpades
naturligtvis på de trenne Karlarne, den tionde, elfte och
tolfte. — Man hörde ock en annan sägen; nämligen
att Karl ofta drog sig undan i ensamhet och der
öfverraskades liggande på knä. Han skall då hafva
sagt: såsom generalerna hämta hos mig föreskrifter,
om hvad de skola företaga; likaså gör jag hos Den,
som eger att befalla öfver mig. Mer och mer
utbredde sig ock, i synnerhet bland lägre folkklasser, den
öfvertygelsen, att konungen grundade sina djerfva

¹) Några påstå, att konungen aldrig yttrat denna sista
mening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free