- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
151

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flesta kulorna och svenska kanonpråmarne gåfvo svar
på tal. Efter tre fjerdedels timmes rodd eller seglats,
framkom folket, första laddningen, utgörande 7000 till
fot och 600 till häst. Platsen var vid Krämershof,
en fjerdedels mil nedanför Riga. Gardets grenadierer
stego först i land och bland dem konungen med sitt
lilla sällskap. Se så, mina bussar, sade han, nu är o
vi här, och Gud skall nog hjelpa oss än längre,
Straxt efteråt kommo westmanlänningar, gardet,
hel-singar, dalkarlar m. fl. Nu tyckte Patkull tiden vara
inne att falla öfver den ännu hvarken ordnade eller
serdeles manstarka troppen. Hela sachsiska hären
ryckle fram och angrep; men konungen hade snart
uppställt sitt folk och på de farligaste ställena låtit
utlägga en hop medförda spanska ryttare. Striden
blef ganska häftig, i synnerhet pä ena flygeln, der det
sachsiska välberidna rytteriet ville hugga in. Till dess
hejdande kunde Karl ej uppställa mer än sina
lifdra-banter och en del af lifregementet; ty det andra
rytteriet hade ännu icke hunnit ankomma. Men dessa
kärntroppar gjorde ett utomordentligt tappert motstånd.
Lifregementet under Spens häfdade och stadfästade den
ära, det tjugufem år förut under Nils Bielke vunnit på
slagfältet vid Lund. Lika, och om möjligt än mer,
utmärkte sig drabanterna. Anföraren, Arvid Horn, fick
en kula genom knävecket, så att han deraf led hela
sin lifstid. Det oaktadt höll han sig qvar i sadeln och
anförde sina bussar ända till stridens slut. Äfven
fotfolket uppförde sig med mycken tapperhet och
aflos-sade icke muskötterna förr, än de sågo hvitögat på
fienden. Första salvan blef derföre mycket mördande.
Detta och i synnerhet svenska rytteriets hjeltemod
af-gjorde stundens öde, och sachsarne måste draga sig
tillbaka. Vid åsynen deraf llydde hela den rysska
hjelptroppen, utan att hafva på något kraftigt sätt
deltagit i striden *).

*) Denna berättelse om första anfallet är enligt Nordberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free