Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDETREDJE KAPITLET.
FÄLTTÅGET I POLEN 1702.
De infall, svenskarna under loppet af 1701 gjort
inom Lithauens gränsor, inneburo i sjelfva verket ett
krigsangrepp mot Polen. Möjligtvis kunde de likväl
utmålas som blotta enskilda bemödanden att skydda
Sapieherna mot den enskilde mannen Oginskys
våldsamheter, och freden med Polen sålunda anses som
ännu i Januari 1702 obruten.
Kurland var emellertid alldeles utsuget och kunde
ej längre nära svenskarna. Derföre uppbröt Karl med
hela sin här kring medlet af Januari 1702 från
Kurland och inträngde i Samogitien. Köld och hunger
försvårade svenskarnas tåg, och först den 17
Februari hunno de fram till staden Rossienne, i hvars
om-gifningar nya vinterqvarter togos, och tropparna fingo
hvila ut; hvarunder Karl omsorgsfullt red omkring och
såg efter, att soldaterna fingo så god vård som
möjligt. Sjelf tog han högqvarter icke i någon stad utan
på slottet Bielowice.
I och med detta tåg mot Rosienne var emellertid
kriget i stort utbrutet, fast ännu hvarken Karl eller
polackarna ville det riktigt erkänna.
HUMMERHIELifS OLYCKA.
När Karl återvände från lithauiska Decembertåget
år 1701, qvarlemnade han i Kowno, som sagdt är,
öfverste Hummerhielm i spetsen för 1800 svenskar.
Med 30 till 40 mils afständ frän hufvudhären var
dessas belägenhet ganska vådlig; men Karl den tolftes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
