Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för första gången erfara, hnru stor skilnatl det var
mellan rysska krigarue år 1700 och år 1704.
Som förklaring af ofvanstående uppträde, nödgas
vi ock anföra en berättelse, som förekommer hos
åtskilliga författare; men som vi önska måtte vara
ogrundad. Några säga nämligen, att vid denna tid hafva
svenskarna på en hop rysska fångar afsknrit öron och
näsor; och att de en annan gång på 45 sådana
olyckliga afhÖggo de tvänne främsta fingrarna pä högra
handen, för alt dymedelst göra dem oskickliga till
krigstjenst. Tsar Peter tog sedermera noga vara på
alla dessa stympade soldater och fördelade dem sä,
alt hvart och ett rysskt regemente fick en sådan i *
sina leder. Afsiglen var naturligtvis, att genom
fram-teendet af en dylik misshandlad krigare ingifva de
andra ett tänkesätt, som hellre valde döden, än svensk
fångenskap. Om berättelsen är sann. så har ock
beräkningen lyckats, såsom vi af ofvanstående sett.
I samma dagar hade Karl vid Punitz, nära
schle-siska gränsen, upphunnit Schulenbnrg och en del af
dennes troppar. De utgjorde ungefär 5000 man, både
rytteri och fotfolk. Karl deremot hade blott fyra
regementen dragoner, hviikas hästar voro af det
långvariga och häftiga jagandet alldeles uttröttade. Sådant
oaktadt. och ehuru solen höll på att gå ned, angrep
han sachsarna, bortjagade genast deras rytteri och
råkade i häftigt handgemäng med fotfolket. Detta
fäk-tade tappert, och Schulenburg ådagalade sitt vanliga
mod, sin vanliga skicklighet. Han fick sjelf tlere sår,
och nästan alla hans adjutanter blefvo skjutna.
Slutligen erhöllo svenskarne förstärkning; men i detsamma
inbröt mörkret och afbröt striden. Genom en skicklig
rörelse lyckades Schulenburg att under natten rädda
sina troppar inom schlesiska gränsen. Dagen derpa
begärde han utbekomma de fallna sachsiska
officerar-nes lik för att skaffa dem anständig begrafning. Karl
afslog det som en onödighet, och säges hafva tillaggt:
jag har föreskrifvit, aU, om jag sjelf skulle stupa mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
