Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1705 sitt vinterqvarter i Raviz, nära tyska gränsen,
kom förslaget ofta å bana, ocil flere gånger väntade
man få se det gå i verkställighet. Det blef dock ännu
till en tid fördröjdt och det genom åtskilliga
omständigheter. England, Holland och Österrike gjorde allt,
hvad de kunde, för att hindra ett för deras sak så
vådligt steg. Piper talade också oupphörligt deremot
och ville i stället angripa Ryssland. Slutligen hade
Karl sjelf föresatt sig att undvika allt, som kunde
inblanda honom i de andra europeiska angelägenheterna,
och att i första haud alldeles icke söka något annat
mål, än tronafsättningen. Detta mål förföljde han
ensamt, uteslutande och oafbrufet ända från 1701 till
och med 1706, i hopp att kunna genomdrifva det,
endast och allenast genom sina inom Polen fram och
tillbaka företagna krigståg. I sådan afsigt hade han
nu genomströfvat nästan alla dess landskap.
Hvar-helst svenska hären stod, der böjde sig allt för Karls
vilja, och man afsvor August och hyllade Stanislaus.
Men knappt hade svenskarna aflägsnat sig, förr än en
mängd polackar bröto sina eder och hyllade sin
August. Deras af Karl framtrugade trohet mot Stanislaus
liknade sagans klippa, som af en hjelte uppvältades
mot fjellets spets, men alltid halkade ur händerna och
rullade ned igen. Detta måste Karl mer och mer
tydligt inse. Han stod nu i Volhynien, efter att hafva
genomtågat Mazovien, Lithauen och Polesien, och på
alla ställen framtvingat hyllningseder åt Stanislaus och
bränt städer, byar och slott för anhängarne af
August. Men knappt hade han lemnat dessa landskap,
förr än de omigen löllo i händerna på motpartiet. Af
Karls besök återstod sedermera ingenting annat än de
brända städernas grus och de olyckliga innevånarnas
förbannelser. Ej underligt om han tröttnade vid ett
sädant krig och önskade att genom elt infall i
Sach-sen kunna detsamma afsluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
