Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore af polackarna lagligt och enhälligt vald och krönt
konung, sä skulle han ock utan svek för polska
republiken offra både lif och blod. Men när några
personer, med närmare kännedom om förhållandet, sade
honom rent nt, att freden ändå verkligen var afslntad;
då medgaf han det, dock blott i hemlighet och med
tillägg, att alltsammans skett för alt narra svenska
konungen och vinna tid till ytterligare rustningar.
På detta sätt lyckades han bedraga och aflägsna
Menschikow och dess här. Det var hög tid. Ty att
förekomma ytterligare slingringar lät Karl offentligt vid
alla hof tlllkännagifva fredens afslutande. Saken
kunde derföre ej längre döljas, och undan ryssars och
polackars ovilja skyndade August tillbaka mot Sachsen.
För att låtsa ädelmod oah vinna polsk vänskap, åter*
gaf han dä friheten åt Potocki och flera andra
svenskpolska herrar, som vid Kalisch biifvit tillfångatagna.
Men för alt å andra sidan icke härigenom stöta sig
med ryssarna, gaf han åt Smiegielski hemlig befallning
att med sina ryttare genast sätta efter de lössläppta
herrarna, samt åter tillfångataga och utlemna dem åt
Menschikow. Efter dessa bragder reste han från
War-schau öfver Krakau, Schlesien och Dresden till Leipzig
och Alt-Ranstadt, dit han ankom den 7 December.
Misstaget med träffningen vid Kalisch hade redan
biifvit fullständigt upplyst, och Karl i så måtto
försonad. Mötet, mellan båda konungarna aflopp således
fredligt, till och med vänskapligt. Karl betraktade sig
som värd på stället. Han lemnade derföre August
öf-verallt högra handen och afstod till och med sin
sängkammare, när denne dröjde hos honom öfver natten.
Konungarna höllo med hvarandra långa samtal. Besök
och motbesök ailades, och det med en artighet, som
icke visade något spår af den fordna inbördes
förbittringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
