- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
2

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var om en sådan fösa angelägen och ville åtminstone
icke för dess vinnande medgifva ryssarna någon
östersjöhamn. Å sin sida ville tsaren högst ogerna
uppgifva förhoppningarna om en sådan. Omedelbart efter
slaget vid Narwa tycktes väl hvarje dylik tanke vara
en orimlighet. Men kort derefter fick Peter, likasom
de andra regenterna, underrättelse om Karls beslut att
afsätta August, och att för sådant ändamål använda
sina bästa krafter. Ju klarare och bestämdare denna
Karls afsigt trädde i dagen, desto mer återlifvades ock
Peters förhoppningar.

För att göra begripligt det sätt, hvarpå tsaren från
1701 till 1707 förde detta krig, vilja vi redan här
och i förväg framlägga hans beräkningar.

Sedan Karl med kärnan af svenska hären kommit
djupt in i Polen, hade tsaren kunnat med sin ofantligt
öfverlägsna styrka kasta sig öfver och tillintetgöra
Schlippenbachs troppar och måhända i ett eller två
fälttåg eröfra eller åtminstone öfversvämma Liff-,
Est-och Ingermanland. Men en så stor och nästan med
ett enda slag drabbande förlust skulle troligtvis hafva
retat och uppskrämt både Karl och svenskarna och
det så häftigt, att den förre nödvändigt måst lemna
Polen och skynda sina östanhafsländer till hjelp.
Tsaren undvek derföre hvarje sådan kraftansträngning
och förde kriget på helt annat sätt, nämligen medelst
smärre men ofta upprepade angrepp; tagande i början
blott en eller annan fästning om året. Syftemålen
härvid voro flere; t. ex. att småningom försvaga och
uttrötta de mindre talrika svenskarna; — att uthungra
dem genom landets ödeläggande; — att vänja rysska
soldaten både vid ordentligare krigssätt och vid strid
mot de fruktade svenskarna; — att genom ett dylikt
mattare och långsammare krigssätt underhålla Karls
inrotade tro på ryssarnas vanmagt och obetydlighet;
— att derigenom locka honom att stanna i Polen så
länge som möjligt; o. s. v. Säkerligen har ock
minnet af Narwa betydligen bidragit att skrämma Peter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free