- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
14

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hufvudstyrkan gick tämligen lätt öfver detsamma och
derpå rakt mot svenskarna; under det en annan svärm
kom från söder och tog dem i sidan eller ryggen.
Striden kunde ej längre undvikas. Det var klockan 5
på morgonen d. 19 Juli, d. v. s. jemnt 10 dagar efter
slaget vid Klissow. Schlippenbach och hela hären
gjorde med böjda knä sin morgonandakt, bedjande Gud
om hjelp i den förestående hårda kampen 1). Derpå
tågade de med friskt mod sina fiender till mötes.
Striden blef både lång och svår. Efter flere timmar
började dock ryssarna vika tillbaka. Svenskarna
jagade efter och togo flere kanoner och fanor.
Slutligen råkade en betydlig ryssk styrka i svår trängsel
emellan svenskarna å ena sidan och å den andra
strömmen Embach, som här icke kunde öfvervadas.
Med förtviflans kraft vände sig då ryssarna återigen
mot de redan segrande svenskarna. Striden
uppblossade med förnyad häftighet och under tillopp af en
hop friska fiendtliga troppar. Det svenska nyvärfvade
rytteriet förlorade vid dessa växande hinder modet,
kastade sig på flykten och bragte fotfolket i oordning,
ungefär på samma sätt som i träifningen vid
Erast-fehr. Schlippenbach och befälet gjorde allt möjligt för
att hejda dem; men förgäfves, och inom kort voro
alla generalens adjutanter skjutna. Rytteriet flydde
undan, men fotfolket försvarade sig länge och manligt.
Största dolen deraf låg i sitt blod; när de återstående
måste slutligen gifva sig tillfånga. Svenskarna
förlorade 3 regements- och 37 kompagni-ofiicerare samt
2000 man. Ryssarnas förlust var mycket större2).
Men de hade deremot lyckats från svenskarna eröfra
15 kanoner och 16 fanor. En sådan skörd af
segertecken hade de förut icke på långliga tider haft att
berömma sig af.

’) Fr. min. br. d. 3 Aug. 1702.

a) Några deras författare uppgifva den till blott 400 man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free