- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
78

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa förbindelser, Iivilka trenue företag skulle, så
hviskade hoppet, upplyfta hans folk och föreviga hans
namn. Kunde han nu utan yttersta tvång gifva till
spillo sin personliga ära och sitt rikes framtid?
Omöjligt! — Och Karl! Blotta tillvaron af Petersburg var
en seger öfver honom sjelf och en förfärlig hotelse
mot Finnland och mot Sverges öfvervälde i norden.
Kunde han utan yttersta nödfall låta tsaren behålla en
sådan eröfring? Omöjligt! lika omöjligt!

Af åtskilliga tecken syntes ock, som beredde han
sig att först och främst återtaga de förlorade
östan-hafsläuderna och drifva Peter från Östersjön. Han
uppgjorde i sällskap med general-quartermästaren
Gyl-lenkrook en ordentlig plan för anfallet mot Ryssland.
Vägen skulle tagas genom Lithauen uppåt Peipus,
Ple-skow och Nowgorod till, för att på sådant sätt nödga
tsaren öfvergifva sina eröfringar; kanske ock att till
ersättning för kriget afstå några bland sina egna
landskap. Vid samma tid begärde konungen af samma
Gyllenkrook en skriftlig uppsats på vägen från
Leipzig till..... Här tvärstannade han, liksom af
fruktan att röja sin afsigt. Sedan tilläde han leende: ja!
till alla Europas hufvudstäder. Det Skedde; men
öf-verst på listan och med stora bokstäfver skref
ämbetsmannen: vägen från Leipzig till Stockholm; ty de
flesta svenskar önskade ingenting högre, än att efter
slutad fred få återvända hem. Men konungen icke så.
Min herr general-qvartermästare, sade han, jag ser
väl, hvart ni vill föra mig; men vi komma icke
tillbaka till Stockholm så snart. — Om emellertid Karl
följt planen alt gå till Liifland, hade troligtvis tsar
Peter blifvit tvungen att slutligen gifva efter och låta
sig och Ryssland återigen stängas från Östersjön.

Men en och annan började redan vid denna tid
ana, tro, till och med tro sig veta, att Karl icke
ämnade nöjas med en dylik fördel, utan att han
verkligen beslutat afsätta Peter likasom August. Redan
vintren 1707 begynte preussiska hofvet gissa till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free