Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning dertill, antingen han ännu tvekade i valet, eller
ville dölja sina verkliga alsigter. Men äfven ett
så-dant företa? ansågs för myckel vågadt. Franska
sändebudet Bonnac afrädde. Hären ville i allmänhet helst
ätervända till skyddandet och utvidgandet af
fäderneslandets egna gränsor. En stor del af omgifningen
hade likasom sammansvurit sig att förmå konungen ga
fill Riga eller Pleskow. Lewenhaupt, soui blifvit
efterskickad, talade för sistnämnde rigtning. Men Kari
mente, att man för stora skogars skull omöjligen kun- *
de taga sig fram den vägen. Lewenhaupt påstod
likväl, att det icke vore pågon omöjlighet; men hans råd
förkastades. General-qvartermästaren Axel Gyllenkrook
råkade en annan gång med konungen i ett lägre
samtal om dessa ämnen. Gyllenkrook arbetade på en
karta öfver trakten kring Witepsk. Karl stod och såg
på och sade: nu tiro vi pä stora vägen till Moskwa.
Gyllenkrook svarade: del är ännu längt dit. — Karl:
när vi begynna värt tåg igen, sä komma vi väl fram.
— Gyllenkrook: men ryssarna lära nog söka hindra
oss, icke genom att väga något fältslag, utan genom
att för skansa och försvara alla pass. — Karl: deras
förskansningar duga ej stort och skola icke mägta
hindra oss. — Gyllenkrook: om fienden ser, att han
icke förmär hejda värt tåg, sä lär han ofelbart
bränna opp sitt eget land. — Karl: om han ej sjelf
bränner landet, sä skall jag göra det. — Gyllenkrook: ers
maj:t lär sjelf med tiden erfara, huru vådligt det är
att gå så långt in i fiendens land och aflägsnas från
all förbindelse med sitt eget. — Karl: vi måste väga,
så länge vi hafva lyckan med oss. - Gyllenkrook:
men lyckan är bedräglig. Fordom gynnade hon i allo
konungen af Frankrike; men han skickade sin här
alltför långt bort och har derföre vid Höchstädt
blifvit sä slagen, att han ej sedermera kunnat repa sig.
— Karl leende: den stackars fransmannen, han är
olycklig och kommer aldrig mer upp igen. —
Gyllenkrook: det står i Guds hand. Men Gud bevare eders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
