Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjusningen kyssa de sår, general Bauer erhållit
under den hårdnackade sista striden.
Slagen och nedslagen fortsatte Lewenhaupt sitt
tåg inåt Severiens skogar, hvaruuder hans utblottade
troppar hade att kämpa mindre mot fiender, än mot
hrist och köld. I samma mån han nalkades Karl,
be-gynte dock ryssar omigen visa sig. De slogos väl
snart undan; men svenskarnas belägenhet var nära nog
förtviflad, helst de icke rätt visste, i hvad rigtning
konungen skulle sökas, och hade nu från Lisna tågat
nära 60 (? ?) svenska mil in i flende-laud. En
höst-qväll, det var den 11 Oktober, sedan mörkret redan
inbrutit, stötte’ man på några här och der i skogen
utsatta fältvakter. Lewenhaupts folk trodde dem vara
ryssar. Men af rop och befälsord igenkändes snart
med yttersta förtjusning fäderneslandets älskade språk.
Det var en afdelning af Karls egen här, och den
efterlängtade föreningen verkställdes. Här så många
hundrade mil från fäderneslandet var det oförmodade
mötet af landsmän en högtid, en glädje för båda
härarna; serdeles för Karls troppar, hvilka ej tröttnade
att fråga efter tillståndet i det älskade hemmet, och
hland älskade anförvandter. De gladde sig ock vid
underrättelsen om, att den sä mycket omtalade, så
lifligt efterlängtade Lewenhauptska hären nu ändtligen
ankommit till hjelp och till räddning. Men snart
försvann den korta hänryckningen. Man fick
underrättelse om förlusterna af så många tusende kamrater
och af de mycket behöfliga förråden. Nu kom ängslan
och sorg i den första glädjens ställe. Pipers ena
spådom, nämligen om Lewenhaupts olycka, hade slagit
in. Man fruktade mer och mer, att det skulle gå
snart på samma sätt med den andra; nämligen om
hela härens förstöring.
Lewenhaupts eget öde blef sorgligt. Hans lynne
och krigssätt hade aldrig öfverensstämt med
konungens, och detta missförhållande blef troligen genom
illviljare mycket bearbetadt. Karl, som kunde förlåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
