Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden. De öfriga måste i snödrifvorna der utanför
och i den förfärliga kölden tillbringa under bar
himmel icke blott natten, utan många också följande dag
och följande natt, innan de stora massorna hunno
småningom sjunka in igeuom den lilla porten. Tusentals
menniskor, höga och låga, befäl och soldater, flngo
under dessa dygn obotliga frostskador. Karls egen
näsa blef så örnkyld, att den måste med snö ingnidas,
för att komma till sig igen. Men ej nog med
frostskador! Ett stort antal, några säga 3- till 4000. frös
ihjel. Man fann dragonen sitta kall ocb död på sin
häst; soldaten stå fastfrusen, lutad mot ett träd eller
en trossvagn, sedan han förgäfves sökt värma sig
genom att springa fram och tillbaka, så länge krafterna
och de mer och mer steluande lemmarna tilläto. I
dessa länder, der ett öfverflödigt bruk af brännvin
redan var gammalt, hade ock svenska soldaterna vant
sig dervid och nu, ansatta af hunger och köld, sökte
de genom denna dryck både styrka och värma, men
funno en så mycket snarare och säkrare död.
Skådespelet blef om möjligt än ömkligare inne i staden.
En tredjedel deraf låg i aska. De återstående
byggnaderna kunde ej på långt när rymma en hel här.
Nästan hvarje hus var ett sjukhus, der fältskärerna
afsågade frostkylda lemmar. Under vandringen på
gatorna hörde man esomoftast inifrån husen de
olyckligas jemmerskrl, och såg derutanför liggande deras
af-stympade fingrar, händer och ben. Emellanåt mötte
man sjuklingar, som icke fingo husrum, utan raglade
omkring dels i stum förtviflan, dels talande ord af vild
feberyrsel.
Karl tog som vanligt sitt qvarter icke inne i
staden, ulan i en på något afstånd derifrån liggande byÄ;
med hvad sinnesstämning, finnes ej antecknadt. Men
hvad man vet7 är, att han icke kunde lyuta någon
fred, någon hvila, utau längtade efter strid och nya
öden. Och så blef, genast efter olyckståget till
Had-jatsch, ett nytt dylikt företaget, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
