- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
160

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bättre utväg. Men Karl sade: nej, det gör jag aldrig.
Derpå tog lian papperen från Gyllenkrook och begyute
sjelf uppsätta sedlarna. Men det ville ej rätt taga
lag; emedan konungen icke hade tillräcklig kännedom
orn vägarna. Enligt Rehnskiölds förslag måste
Gyllenkrook derföre åter sätta sig ned och utskrifva
besagde anvisningar.

Sjelfva julaftonen *) uppbröt konungen till Weprik.
Vid hans ankomst gick rysska dervarande
bär-afdel-ningen undan; men inkastade förut i fästningen en
styrka af ungefär 2000 man. Karl ville visserligen
genast storma; men i saknad af yxor och stegar
måste delta uppskjutas och konungen gick till en by, en
half mil derifrån. Nu julaftonen på qvällen skärptes
kölden omigen till en alldeles förfärlig styrka.
Konungen ömkylte sig flere gånger i ansigtet, och vilda
foglar fångades med händerna. Inga
krigsrörel-ser kunde företagas, utan konungen med åtföljande
troppar måste stanna och i denna by fira julhelgen.
Den blef ytterst sorglig. Blott en ringa del af folket
fick rum under tak. Största hoparna måste hålla till
ute på fria fältet. Der uppfördes då långa och höga
med halm virade gärdesgårdar eller skärmar, till
köldens mildrande. Inom sådana inhägnader lägrade sig
tropparna på snön eller den tillfrusna marken,
hvar-under af kölden många hundrade, kanske tusende
förlorade somliga lemmarna, andra lifvet, och en stor
skara oxar öeh hästar frös ibjel.

Emellertid lät konungen tillsäga befälhafvaren i
Weprik, att denne borde gifva sig och besättningen
till krigsfångar; eljest skulle han genast angripas,
besättningen nedhuggas och anföraren i porten
upphängas. Befälhafvaren svarade: efter min herrskares
befallning måste jag försvara mig, så länge jag kan.
Jag vet ock, att hans maj:t af Sverge högt värderar
dem bland sina egna krigare, som ådagalägga mod

’) Andra säga den 26, andra den 29 December.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free