- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
215

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tel. Han sammankallade ofverbefälet och frågade, om
de trodde, att folkel skulle låta sig föras mot fienden.
Desse svarade: vi och våra officerare skola nog göra
vår pligt Men för manskapet kunna vi icke
ansvara; ty fruktan och förvirring göra dem oefterrättliga.
Öfverste Duker gaf sig hin onde i våld på, att
soldaterna icke skulle fakta, utan lägga ned gevär, så snart
fienden nalkades. Häruti instämde några andra.
Somliga sade: om soldaterna också lofva att fäkla, så
frukta vi, att de sedermera icke hålla ord. Då
be-fallte Lewenhaupt öfverstarna rida hvar till sin tropp
och inhämta manskapets egen tanke. Trenne
rege-menter och i synnerhet lifdragonerna förklarade sig
vilja kämpa i döden. Serskildt utmärkt bland dessa
sednare var en Albedyhls kompani, bestående af
pröf-vade knektar, hvilka tjent i ungerska krigen. Liksom
inånga karoliner, förenade de med sitt okufveliga mod
en lika allvarlig Gudsfruktan. När ofvannämnde fråga
framställdes, lågo flere bland dem och läste i sina
bönböcker. De förklarade sig dock genast färdiga att,
när befallning gåfves, sitta upp emot fienden. Vi
kunna, sade de, icke lofva att slå ryssarna. Hvad
mensk-möjligl är, det lofva vi dock göra. — Men,
tilläde några, hvar före framställer man nu en sådan
fråga? Förr sporde man oss aldrig till, utan sade
hlotl: gä på gossar! — De troppar, som yttrade sig
så frimodigt, utgjorde blott en mindre del af hären.
Andra svarade väl också ja!, men dock, som man
trodde sig se, mera för skams skull än på allvar.
Några lofvade strida mot ryssarnas rytteri; men icke
mot deras fotfolk. Andra svarade icke ett ord.
Andra åter sade öppet, att de icke ville låta sig
ända-inälslöst nedhuggas. Af lifdragonerna, som dock
lofvade mest, hade redan en hop både officerare och
dragoner gått öfver Dniepern. När ofvannämnde svar
framburos till Lewenhaupt, utbrast Duker med en grof
svordom: herr generalen skall få se, all de, som lofva
mest, bli de, som springa först. Blaud manskapet var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free