- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
41

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lian nyss efter Pultavaslaget stod på höjden af lycka
och magt. Äfveu han räknade stora härar, öfver

200,000 soldater, hvilka han ansåg un mera vara i
krigsduglighet turkarna öfverlägsna. Dessutom sades,
att från Augnst skulle komma stora skaror polackar
och sachsare. Turkiska lydfursten i Moldau, Kantemir,
och den i Walachiet, Brancovan, ingiugo också med
Peter förrädiska stämplingar af ungefär samma halt,
som Mazeppas med Karl den tolfte. De sökte
nämligen mot sin länsherre sultanen uppreta Servier,
Alba-nesare och de många millioner greker, som funnos
inom turkiska staten, och livilka längtade efter tsaren
såsom trosförvandt och befriare. Så gynnande
utsikter hade Peter på turkiska sidan. Pä den liffländska
hade han under året 1710 bemägtigat sig hela
Litf-laud och Estland med alla fästuingar och genom
åtskilliga öfverenskommelser sökt försäkra sig om
innevånarnas tillgifvenhet. It Dnska sidan hade han tagit
Wiborg och Kexholin och visste Sverge vara genom
pest och krig så uttrötta«!t och magtlöst, att derifråu
intet störande anfall kunde befaras. I så gynnande
omständigheter behöfde han icke frukta de turkiska
hotelserna; utan besvarade dem med förakt och med
ett öfvermod, som liknade sultanens. Man hörde
honom säga, att han skulle eröfra Konstantinopel till sin
hufvudstad och blifvande graf och dereinot skicka
sultanen fången upp till det nordliga och kalla
Petersburg o. s. v.

Vi hafva talat om sultanens och tsarens öfvermod.
Karl den tolfte och mänga hans herrar gåfvo dem i
sådant hänseende ingenting efter. Vi svenskar, skref
Axel Sparre, äro väl nu under vinlren osynliga, men
till sommaren skola vi komma fram liksom svalorna.
Karl afslog den medling, Österrike, England och
Holland erbjödo, och litade i stället på sultanens rnagt
och på dess löfte att icke göra fred, utan med Karls
biträde. Sultanens bref härom skall sveuska konungen
hafva burit på sitt bröst. 1 förtröstan på dylik lij< Ip

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/23/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free