- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
44

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

valspråk: Divide el impera! ’). Hans omtalade kärlek
ti/l Polen kan bäst bedömas af detta rikes nuvarande
olyckliga och förhärjade tillstånd. lians nu
framställda förslag leder ej heller till någonting annat än
en ny och ryslig blodsutgjutelse. — Svenskarna göra
med polackarna såsom Joab med Amasa; de hälsa
och kyssa helt vänligt, men stöta dem pä samma gäng
värjan genom lifvet. Del sätt, hvarpå de läto utvälja
Stanislaus till konung, är ett underdjur, hvars like ej
finnes i hela Afrika. Också bestod samme Stanislai
regering endast i blind lydnad för svenska konungen,
i hvars förmak man alltid såg den polske sitta som
etl trädbeläte, eller vid dörren som en portvaklare;
dessemellan smickrande Piper med namnet af »min
förträffligaste excellens»; ja till och med
kyssande svenska herrars händer. Sådana äro de
Lec-zinskiska dygder, hvilka tillvunnit honom svenskarnas
nåd och understöd. Dessas högmod och ärelystnad
hafva slutligen gått utöfver alla gränser och ingifvit
dem beslutet att likaledes slöta tsaren från dess tron.
Sedan delta blifvit verkställdt, ämnade de komma
tillbaka och göra polackarna till sina lifegna trälar; ty
man må icke inbilla sig, att det fattif/a Sverge velat
af blott kärlek till Polen och utan slutlig ersättning
uppoffra sä mycket manskap och medel. Men nu har
Gud straffat den dödliga menniska, .som af högmod
velat tillmäta sig, hvad som blott tillhör ’Gud,
nämligen att omstörta riken och sä tia konungar af och till.
1 dess ställe har han sjelf inom ett ögonblick bli/vit
nedkastad i olyckans djup. Men likväl låter han icke
sina arma undersåtares tårar och suckar gä sig Ull
hjerlat eller beveka sig att sluta krigets jemmer och
eländen. Derföre, och dä han icke kan fä andra
bundsförvandter, tager han dertill turkar och
larta-rer, enligt skaldens ord:

’) Dela och beherrska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/23/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free