Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp på vinden för att släcka eller ock kasta ned det
brinoande dropptaket, att detta icke skulle falla in och
antända mellantaket samt d^ nedanför liggande
rummen. Karl sjelf ilade till och med dit upp för att
biträda vid arbetet. I brist på vatten skall någon af
obetänksamhet slagit vin och brännvin i lågorna,
livil-kas häftighet deraf ökades. Verktyg och brandhakar
felades ock, och när turkarna sågo folk uppe pä
vinden, riglades skott ditåt, så att några svenskar föllo.
Slutligen kunde hettan ej mer uthärdas, och sjelfva
trappan började brinna. Då svepte Karl och hans
svenskar rockarna öfver hofvudet och störtade genom
lågorna trappan utföre ned till rummen, der konungen,
upphettad af törst, tömde ett stort glas vin, den
första gång han på många år smakat denna dryck.
Emellertid rasade elden ofvanpå vinden och
förtärde svenskarnas förråder och de skänker och
dyrbarheter, som till många tusen riksdalers värde der
lågo förvarade. Dropptaket föll ned och hela huset
liknade ett brinnande bål. Turkarna sågo med
förvåning konungen och svenskarna ännu stå qvar i dess
fönster. Allah! allah! vill svenske Karl låta hränna
upp sig sjelf och alla sina män? Eller kunna de,
liksom vära salamandrar, lefva i elden? Så ropade
museimännen om hvarandra. Redan började dock
öfver svenskarnas hufvud mellantaket brinna och
stycktals falla ned. Man berättar, att två svenskar blefvo
deraf ibjelslagna. De audra ville ej stupa på samma
sätt, och drabanten Wolberg sade: ers majestät!
denna plats kan icke längre försvaras. Det vore grymt
och orättvist, om vi läte bränna oss inne. Ar del ej
bättre gå ut? Karl tyckte ej om anmärkningen; men
dolde för tillfället sitt missnöje och svarade: äh nej!
det är bättre, att som tappert folk försvara oss till
sista andedrägtcn och så blifva odödliga genom vårt
mod och vår tapperhet, än att gifva oss åt fienderna,
för att få litet längre lifstid. Det är ej heller farligt
förr, än kläderna börja brinna, hvarpå han återigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
