Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl och för svenskarna och låto dessa sednare som
fångar behålla både kläder och penningar. Ja, de
sökte uppmnntra dem och sade: eder konung lefver,
och i skolen nog blifva befriade. Vi
Bender-janit-scharer äro edra vänner och vilja eder ingenting ondt.
Om ej paschan tillkallat andra troppar, hade stormen
aldrig bli/vit företagen. De, som uppförde sig så
ädelmodigt, utgjorde dock blott ett ringa antal. De flesta
turkar utplundrade sina fångar grundligt nog.
Tarta-rerna foro än värre fram. De togo många svenskars
kläder och satte i stället på dem sina gamla utslitna
färpelsar. kopplade dem tillsammans som hundar och
förde dem sålunda efter sig öfver fältet. Så fick man
se Axel Sparre, Daldorff, Hård, m. fl. släpas bort af
tartarerua. Dessa sednare utstyrde sig deremot med
svenska drägter, hängde galonerade rockar öfver sina
fårpelsar. satte svenska hattar ofvanpå sina egna
mössor stundom två, tre våningar högt, fästade i
gördeln såsom näsdukar svenskarnas peruker, hvilka de,
för lockarnas längd och likhet med en hästman,
plägade kalla hästmössor. 1 allmänhet blefvo dock
fångarna bättre behandlade, än man kunnat vänta.
Orsaken var dels paschans befallning, dels fiendernas
vördnad för Karl och för svenskarna. En sägen är
ock, att denna dag inträffade en liten jordbäfning,
hvil-ken många turkar ansågo som ett Guds straff derföre.
att de mot svenska konungen brutit Mabomets
befallning om gästfrihet mot främlingar.
Karls första och lifligaste omsorg var, att alla
fängna svenskar skulle lösköpas. Icke en, ntan
mångfaldiga gånger, framställde han denna bön till alla, af
hvilka någon hjelp var att hoppas; och i synnerhet
till Fabrice. Men Karl hade icke penningar att betala
Fabrice’s äldre lån. än mindre, hvad som nu
fordrades. Denne svarade: jag ber ers maj:t komma ihåg,
att jag redan förskjutit 24,000 ecus, och att dessa icke
blifvit befalla, ehuru jag haft löfte derorn. Nu vet
jag ej, hvart ers maj:t föres, och om jag någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
