- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
153

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bröt samtalet för att tänka pä dess innehåll och
stämde Liewen till sig följande morgon klockan 4.
Han frågade då om härens tillstånd. Liewen
berättade det hufvndsakligaste. Eders maj:t, sade han, skall
finna samma folk med samma hjerla, men icke
utru-stadt som förr. Duker är i Stralsund och Stenbock
fången. Rädels föreskrifter äro ej alltid nog bestämda
och kraftiga; ty ingen bland dem vill väga sitt
huf-vud. Sakerna äro förtviflade och halfva riket i
fiendens hand. Men folket vill hvarken blifva danskar
eller ryssar. De säga: »om vi blott hade en
anföra-»re, sä skulle vi nog försvara oss.» Förtviflan torde,
medföra följder, dem ers maj.t kan bättre e/tersinna,
än jag uttala. Karl: hvad vill det säga? Liewen:
jo, att folket inrikes ansättes af pest, hunger och dyr
tid, och utrikes i frän af fiender pä alla håll. Sädan
belägenhet kan medföra vådliga följder. Om folket ej
får återse eders maj:t, torde det tills vidare välja sig
en annan anförare. I vår historia läser man om
många slalshvälfningar, och Gud vet, h vad af ett slikt
anförareval kan uppkomma. Matte mina ord ej
tagas onådigt! men jag beder eders maj.t i Guds namn
återvända ti/l sitt rike och detsamma icke längre
öf-vergifva. Karl: det är dristiga ting, ni talar om, och
sä djerfva äro ständerna icke. Liewen: det tror jag
ej heller; ty af naturen äro de mer än andra folk
sin konung tillgifna. Men, när ers maj.t icke vill
komma till dem, så måste de ju länka på andra
medel alt frälsa sig från danskt eller rysskt slafveri.
Om sedermera eders maj:t ogillar deras för sådant
ändamål vidtagna medel, sä kunna de falla pä, än
svårare tankar. Härvid gick konungen af och an
öf-ver golfvet. Liewen fortfor: jag ser, eders maj:t
blif-ver förtörnad. Jag beder om nåd; men ers maj:t
har ju befallt mig tala sanning. Svenskarna gifva
med glädje egendom och lif för sin konung. Natt
och dag tala de om honom och önska ingenting
högre, än alt snart få honom tillbaka igen. Sådana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/23/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free