- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 24. Karl den tolftes regering. H. 4. Sverige och svenskarna under konungens frånvaro 1700-1712 /
137

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sedlighetens. Tvärtemot förbnd skyndade mången
att för en fjerdedel, en tiondedel af värdet köpa de
pestdödes kläder och tillbörigheter; dragande sålunda
döden öfver sig och de sina. Andra ströko djerft
omkring och bestulo eller plundrade de sjuka
menni-skorna, de halföde linsen, till och med Üken och
graf-varna. Andra sökte med gästabud, dryckenskap och
utsväfuingar döfva sio oro och glömma sin fara; och
ofta trädde vid sådana tillfällen den objudne gästen
in i samqvämet, så att glaset föll ur drinkarens hand
och hau sjelf i dödens.

Någon gång inträffade löjliga uppträden. En
gammal blind spelman salt vid Skeppsbron och tiggde.
När en hop slantar hunnit samlas i halten, skaffade
han sig brännvin, tog ett grundligt rus och föll derpå
i en lika grundlig dvala. Nu kom en af likvagnarna.
Körarna trodde spelmannen död af pesten, lyftade
honom på vagnen, körde honom med de andra kropparna
utom staden och kastade honom i den siora likgropen.
Mannens domuing var så djup, alt han icke märkte,
hur han handterades, och likkörarna ej heller, alt han
lefde. Men händelsevis hade han blifvit liggande
oskadad i ett hörn af gropen. Efter några timmar
vaknade han. kände gigau qvarbunden vid armen, irodde
sig ännu sittande vid Skeppsbron och började de rf öre
spela och sjunga: Till Dig af hjertans gründe l min
nöd ropar jag, o. s. v. I detsamma nalkades en
annan likvagn. Körarna hörde sången ur grafvens djup.
De stannade, lyssnade, undrade; men togo mod till sig
och smögo dit. Vid ljudet af deras steg sade
spelmannen: Käre vänner! Jag vet ej, hur det är. Här
har jag setat och spelat en lång stund, men ingen
gifver mig en slant; och jag hör ej ens, att någon
går förbi. Jag tror, hela staden blifvit utdöd i
pesten. l)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/24/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free