Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eld på staden; men branden blef b\arje gång släckt,
och alla angrepp lyckligt tillbakaslagna. Rysska
be-lägringstropparna sleto mycket ondt och hade stundom
inga andra boningar, än dem de bildade sig af
isstycken och hopfrusen snö. hvilket allt föranledde
olägenheter och svåra sjukdomar.
Men mod första öppet vatten väntade de
förstärkning. Också Stiernstråle hyste i början samma hopp;
ty öfverbefälhafvaren Lybecker låg icke långt derifrän
med finska hufvndbären. Denne sednare var likväl så
svag och illa rustad, att Lybecker icke vågade
framrycka till Wiborgs bjelp. Mannen sjelf var ock illa
ansedd, först för det olyckliga tåget till Ingermanland
1708; >) och sedermera för visad väld och egennytta.
Man påstod t. ex. att han i förbund med några
köpmän idkat lurendrägeri; att han beräknat kronans
dukat vid mottagandet för 13, men vid utgifvandet för
15 dal. s. m.; — och detta mot underlydande
troppar; likaså alt han utan gilltig anledning häktat
officerare o. s. v. Rådet ansåg tillvitelserna i åtskilligt
grundade;-) och finnarna begärde en annan anförare.3)
Men konungen misstrodde angifvelserna och bibehöll
mannen vid ifrågavarande befäl.
Sedan Nöteborg, Nyeu och ¡Narwa gatt förlorade,
utgjorde Wiborg Finnlands förnämsta återstående
gränsfästning. Att hindra dess fall var alltså af största
nödvändighet; men ock af största svårighet. Året
förut hade i Finnland missväxten varit så hård, att
folket nödgades mångenstädes lifnära sig med bark och
andra onaturliga födoämnen. Inga betydliga förråder
kunde derföre samlas, inga större troppar
sammanhållas. Också funnos ej många sådana q var; ty
största delen af landets krigare liade i den långvariga
’) 22. 126—129.
3) Rådsprot. d. 19 Mars 1709.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
