- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
5

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de skulle öfverskickas till Pommern och till det
folködande Polen, gjorde de uppror, bortkastade sina
vapen och gingo hem igen.

Också bland medel- och högre samhällsklasser
rådde likartad sinnesstämning. Många brukspatroner
vägrade anskaffa nya ståndsdragoner, förklarande sig
dertill oförmögna. Karl lät uppmana ett par förnäma
herrar, en Brahe och en Sparre, att uppsätta hvar
sitt regemente; de skulle sjelfva tå utnämna befälet.
Men de ursäktade sig med brist på medel; ty
reduktionen, hette det, hade borttagit deras bästa
egendomar. De nu i tio års tid på half och trefjerdedels
lön ställda ämbetsmännen voro naturligtvis ganska
missnöjda. Kronan hade ej ringaste förtroende. En
underdånig fordran, sade man, är delsamma som en
underhaltig.
En Johan Sparre hade i Stockholm flere
dagar å rad utanför sitt hus upphängt en skrift, som
handlade om tyranni och öfvervåld. Rådet fick
slutligen veta det och befallde honom intaga skriften, så
framt han ej ville sjelf blifva intagen på Danviken.
Till och med deu konungske Nikodemus Tessin ansåg
ställningen förtviilad, och Maurits Vellingk sade: jag
förslår ej, hur fäderneslandet skall hjelpas, sä länge
konungen är sä långt borta. Vår mer och mer
olyckliga belägenhet fordrar kraftiga och snabbt
vidtagna ätgerder. Men huru skola sådana kunna
öfverenskommas och utföras, när den, som skall fatta
beslutet, är 300 mil härifrån, och del åtminstone
behöfs tre månaders tid för att erhålla hans svar. Jag
hissnar, ju mer jag fördjupar mina tankar i denna
afgrund. Vårt fädernesland står pä branten af sin
undergäng.
[1]


[1] Ofvanstående uppgifter finnas några i franska
ministerbref for 1742; men de flesta i samma års rådsprotokoll,
hvilka öfverflöda af bevis på nöden och den oroliga
sinnesstämningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/25/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free