Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ytterst känslig, som Stenbock var för bifall
eller misshag, måste han djupt lida af den köld,
konungen härutinnan stundom ådagalade. Orsaken var
troligtvis först och främst Karls vanliga ovilja mot
fångutvexlingar; ytterligare gammalt agg sedan polska
fälttågen, och nu uppfriskadt genom Stenbocks
afvikelser från konungens kända och ifriga önskningar
om ett tåg till Polen, m. m. Missnöjet uppkittlades,
som nämndt är, af ovännerna, och i synnerhet af
Görtz genom utliggaren Fabrice. Denne har i bref till
Görtz skrytande omtalat, huru han vändt konungens
sinne från Stenbock, ända derhän, att man hörde
Karl i Juli 1713 säga, det Stenbock icke förtjente
den vård, man om honom tagit.[1] Rådet föreslog
i November 1713, att Stenbock borde utvexlas mot
Trubetskoi och ett par andra rysska fångar; men Karl
skickade från Turkiet ett vägrande svar. Stenbock
sårades djupt. Jag finner, skref han till en bland
sina vänner, jag finner, huru jag är af
fäderneslandet öfvergifven och af illviljare betackad. Af konglige
majestäts bref ser jag ock nogsamt, att han är
likgilltig om min och mina stridsbröders frihet, utan
aktar högre att få hålla några lumpna ryssar qvar
i fångenskap.[2] Stenbock ville nu sjelf köpa sig lös;
men det tyckes hafva blifvit förbudet för honom,
liksom för de andra generalerna. Det är hårdt, sade
Réenstierna, att då öfverheten icke kan hjelpa en
menniska, hon då icke får hjelpa sig sjelf.[3] — Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
