- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
164

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

livari hela fäderneslandet sväfvade, försvagade eller
förstummade partiernas röster. De kuude ej anuat äu
glömma sina enskilda afsigter vid åsynen af en så
hotande olycka för det hela. Ett bland dem måste
nödvändigt gifva vika och lernna det andra fritt
utrymme och fria händer att kunna frälsa
fäderneslandet. Och sä allmän var folkets kärlek till Ulrika
Eleonora och i sy nnerhet dess hat mot holsteinarna, att
dessa sednare insågo omöjligheten af att någonting
inom Sverge vinna. Görtz’s hemödande att stärka
deras sak genom Ryssland, retade ock de herrar, hvilka
deraf erhöllo kännedom, och i synnerhet Ilorn.
Hösten 1713 gick också denne sednare bestämdt öfvcr
från hertigens till prinsessans sida, och erkäude öppet
och inför ständerna den sanningen, att Ulrika Eleouora
var närmaste arfvingen till riket. Hennes parti fick i
och med detsamma en afgörande öfvervigt. Hedvig
Eleonora, försagd genom Horns affall, och uppskrämd
genom fäderneslandets fara, gaf också efter.’)
Olyckorna, nöden och missnöjet ropade allt högre och
högre på någon afgörande åtgerd; serdeles efter
underrättelsen om, huru ryssarna slagit Armfelt vid Pälkäue
och tagit hela södra Finnland. Från Uppsala högskola
bönföll man om fred. 2) Stockholms borgerskap
in-lemnade en uppsats, hvilken beskref landets olyckor
och faror samt uppmanade rådet att vara betänkt pä
några medel till dess frälsning. Ordalagen voro så
starka, alt rådet undertryckte skriften, på det den
icke skulle komma till allmänhetens kännedom. Jernnte
nöden och farorna, och, säger man, Danmarks hemliga
stämplingar mot Holstein, bidrog säkert denna
borger-skapefs inlaga till rådets nu ändtligen fattade beslut,
nämligen att till deltagande i styrelsen inbjuda Ulrika
Eleonora. De uppgifna skälen voro: att derigenom

*) Fr. min. br. d. 15 Nov. 1713.
-) Rådsprot. d. 2 Nov. 1713.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/25/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free