- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
218

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och krigskostnader. De flesta rådsherrar utom
Cron-liielra biföllo; men tsaren lät icke narra sig. Hau
af-bröt snart underhandlingen; men fortsatte kriget och
fulländade just detta år eröfringen af Finnland.

Äfven vid några andra hof öppnades
underhandlingar. De förde ej. de kunde ej föra till något mål.
Frankrike och Preussen tycktes visserligen välviliigt
stämda; men Augusts krona stod alltid i vagen. De
andra magterna drogo sig mer och mer undan. De
betrakta, hette det, Sverge som en bankruttspelare,
med hvilken ingen vill hafva att göra. — Allt vårt
sträfvande, skref Vellingk, är fåfängt, sä länge
konungen ej återvänder till fäderneslandet, eller gifver
hemmavarande regering större mag t. När nu Karl
icke ville någondera, begärde Vellingk slippa från all
befattning med dessa fruktlösa underhandlingar.
Tes-sin sade: vi hafva länge befarat, att saken så skulle
ändas; och Gustaf Cronhieim tilläde: vore Vellingk
också en Axel Oxenstierna, en den allra klokaste man,
så blir det honom omöjligt alt skaffa fred, sä länge
konungen icke dertill bifaller. Underhandlingarna
dref-vos ock mer och mer lamt, dels af ofvanuämnde
orsaker, dels derföre, att man frampå sommaren började
få någon förhoppning om konungens återkomst.

Att Karl var missnöjd med prinsessans inträde i
rådet, är säkert; fastän utbrottet doldes. Genom en
slugt affattad skrifvelse, skilde han hennes sak från
rådsherrarnas och sökte ställa så till, att hon ej
skulle kunna utöfva något inflytande, hvarken på dem
eller på ständerna; allt detta likväl under artiga ord
och oupphörliga vänskapsbetygelser.

Oaktadt allt, hvad rådet gjort till qväfvande af
riksdagens upproriska förslag, bibehöll Karl mot
detsamma siu gamla ovilja, och påstod i September 1714,
att det var rådets försumlighet och skadliga anstalter,

’) Lin k. Bibi. Ark. Werwing till Benzelius d. 3 April

i 714.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/25/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free