Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sökte gång på gång öfvertala Karl att lemna
Stralsund. Men denne svarade: en konung bör ej i
farans stund öfvergifva sina undersätare, utan med
dem dela alla krigets vådor och lidanden. l)
Men innan vi företaga beskrifningen om dessa
sednare, må några ord nämnas om
FJORTONDE KAPITLET.
SINNESSTÄMNINGEN I SVERGE HÖSTEN 1715.
Vi hafva förut och ofla talat om det myckna
missnöjet och 0111 dess anledningar. Till dessa
sednare komino under årets lopp några både nya och
kraftiga bidrag; t. ex. gäckade förhoppningar om
segrar och fred; — två nya flender, Preussen och
Hannover; — konungens dröjsmål i Pommern; —
hau-delns förstöring genom kaperiarna; — den
misslyckade rättegången mot rådet; — nederlagen till sjös;
— och först och sist de mer och mer tryckande
skattebördorna, utskrifningarna, nödmynten.
Sinnesstämningen i Stockholm hösten 1715 beskrifves af
dervarande franska minister sålunda. Största delen
bland dem, som ega närmare kännedom om
ären-derna, tro pä fullt allvar, att svenskarna omöjligen
kunna komma till åtnjutande af /redens välsignelse på
annat sätt, än genom konungens död. Sä stort är
ock begäret efter denna fred, att personer finnas, som
önska bekomma den, äfven till sådant pris. Det är
redan länge, sedan jag berättade tillvaron af ett
dylikt tänkesätt. Det har nu fält ny kraft genom de
nya skäl, pä grund af hvilka konungens ovänner, i
synnerhet holländare och engelsmän, omigen försäkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
