Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller träldom och är regeringssjuk och storsint, ofta i
ogjordt väder. Begge riglningarna kommo från fordoa
vauor, ilen ena från krigs- och vikingatågen, den
andra från landskapstingen; båda från deu enväldiga
luis-bondemagten. Krigaren och husbonden voro vana att
med svärdet eller magtordet afhugga alla svårigheter,
hastigt, djerft, enväldigt; och hvad han tillät sig sjelf,
det tillät han äfven sin furste. Sådant tyckte han
hürde till sakeB, lill anförarens, till rikshusbondens
rättighet. Det sjelfständiga, enstaka odalmaonalifvet
samt de städse återkommande landskapstingen vande
svensken å andra sidan vid sjelfstyrelse och vid
nog-grannt aktgifvande på sina lagar och rättigheter.
Konungahusens inbördes strider och många enskilda
re-genters laster eller odoglighet före 1470 höllo på att
mer och uier bos svenska folket utbilda ett
frihets-sinne, en sjelfstyrelsevana, ett de lagliga formernas
välde, ungefär sådant som i England; d. v. s. med en
fri och stark demokrati, ledd af en mägtig och
sjelf-stäudig aristokrati. Men från 1470 började ett annat
skifte, under hvilket konungskheten, regentmagteus
personliga inflytande, flck öfverhaud, genom de
framstående egenskaperne hos Slurarna, Gustaf Wasa, Karl
den nionde, Gustaf Adolf, Karl Gustaf och Karl den
elfte, samt genom minnet af dessas segrar, eröfringar
och inrikes storverk. l) Folket blef väl också under
denna tid stundom påmindt om sin magt och om sin
rättighet att ingripa i riksstyrelsen; t. ex. när Erik
den Ijortonde och Sigismund afsattes och Karl Gustafs
testamente ändrades. Men adeln tillvällade sig
lejonparten i denna hela folket tillhörande rättighet och
utöfvade den stundoui till öfvervägande fördel för sig
enskildt. Ju mer derigenom frihetssinuet blef
uteslutande adligt, desto mer ökades konungskheten hos de
andra tolkklasserna. Härtill kom farhågan, att samma
till antal brådväxande adel skulle blifva egare till all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
