Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uingsbref, d. v. s. befallningar, att alla i liendens tjeust
varande svenskar skulle återvända till fäderneslandet.
Paikull, som redan för 16 år sedan, vnr från Sverge
skild, fästade ingen uppmärksamhet vid kallelsen. Som
sachsisk krigare deltog han ock i liffliindska fälttågen
1700 och 1701, och skref derunder till Dahlberg ett
försmädligt bref, som man tror, på anstiftan af
Pat-kull. Sedermera tog han afsked och satt ett par år
slilla på sina gods. Åter blef han af samma PatkuII
lockad att ingå I tjenst. Det var då, som han anförde
de sachsiska troppar, hvllka år 1705 skulle angripa
sveuskarna i Warschau. *) Hau trodde sig förvissad
om framgång och lät derföre i ett bref till konung
Angust inflyta följande rader: jag hoppas. att inom
fjorton dagar kunna ät eders majestät lemna död
eller lef vande den vilda och rasande svenska ynglingen;
han menade Karl den tolfte, Men inom sagde tid hade
Paikull sjelf blifvit af svensken Nieroth besegrad och
tillfångatagen. Karl vilie nu betrakta honom som
rymmare från och förrädare mot Sverge. Men på grand
af ofvanuppräknade omständigheter mente sig Paikull
vara en sachsisk undersatare, den der således borde
behandlas som krigsfånge. Karl antog ej skälen, ntau
skickade mannen till Stockholm och befallte
undersökning inför hofrätten. Denne ville i början icke döma
Paikull till döden; men Karl befallte ny och strängare
undersökning. 2) Förböner för den olycklige fälldes
emellertid af en mängd personer, t. ex. Hedvig
Eleonora. Ulrika Eleonora, ja af hela hofvet i Stockholm;
likaså af de 1 Wien, Köpenhamn och Berlin.
Konungen på sistnämnde ställe lät förstå, att Karl icke hade
laglig rätt att dömma en person, som egentligen var
en annan magts undersåte. Men en sådan
invändning, ett sådant jäf retade konungen än mer. Man
säger ock, att August har åt Karl utlemnat det bref.
’) Se 31. 280.
-) Jfr dock R iksark. d. 21 Dec. 170ö. ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
