Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Augusts, ej heller i Schlesien för kejsarns skull. *)
Men fangen började hlifva sjuklig, hvårföre det skulie
ske genast efter ankomsten till Stor-Polen, och man
valde dertill staden Kazimierz nära Posen. Utom de
gamla skälen från 1694, anfördes som nya, alt han
sökt locka LilTland till uppror och grannarna till krig.
samt hädat konungens majestät och fört afvog sköld
mot fäderneslandet. Straffet blef att mista ära och
gods och att först rådbråkas och derpå halshuggas
och steglas. 1 början af dödsberedelsen var Patkull
nedslagen och orolig samt gret och anklagade
reduktionen, Hastfer och i synnerhet konung Angust, hvilka
två sednare han instämde för Huds domstol.
Sedermera blef han lugnare och färdig att gå döden till
mötes. Slunden hölls dock sä hemlig, att allmänheten
icke visste nagot derorn, förr än i sista timmen. När
denna var inne, och Patkull anläude till den af
soldater omgifna platsen och fick se hjulen, ryste hau
tillbaka. omfattade presteu och sade, ack, herr pastor!
hed Gud, att jag icke md förhi/la! Medan han lyftades
från vagnen och befriades från kedjorna, hördes hau
sakta bedja: o! rena Guds lam! oskyldigt pä korset
slagtadt! Nu uppläste tjenstgörande majoren dödsdomen.
När deruti förekommo orden kunglige majestät af Scerge,
vår allernädigste herre, skall Patkull med ovilja
utropat: vår allernädigste herre! När sedermera hau sjelf
benämndes landsförrädare, höjde han axlarna och såg
mot himmeleu. Derpå gaf han en rulle mynt ål
skarp-rättaren och sade. gör eder tjenst, lade sig derpä ned
och blef fastbunden, sägande derunder ät presteu, ack!
bed Gud, att han mä stärka mig i denna stunden.
Presteu gjorde så och ropade åt de kringstäende: ack!
käre barn! bedjen ett andäktigt Fader Vår för denna
arma men niska. —Ack, ja! bedjen, bedjen! upprepade
den olycklige.
’) Dansk. min. br. d. 40 Okt. HOT.
Fryxellt Uer. XX VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
